Boll och oväder svetsar samman
Jag var på jobbesök i Ystad i veckan. Slank in på Fridolfs konditori och tog en kopp kaffe. Vid ett annat bord satt några jobbare i oranga overaller. De snackade handboll. En i gänget var ny och det framgick klart att han inte hade en susning om skillnaden mellan YIF och IFK.
"Du måste lära dig handboll om du ska jobba i Ystad", förklarade en av hans nya kollegor, halvt på skämt, halvt på allvar.
Det stämmer nog. Lär man sig lite släpps man in i gemenskapen. Och sport förenar.
På Lundaspelen, en stor handbolls-turnering i Lund under julhelgen, såg jag Tomelilla IF, det duktiga14-årslaget som YA uppmärksammade i veckan på sportsidorna
Jag höll på dem i matchen motSävehof. Det hjälpte inte. Killarna föll efter en kämpainsats.
En av killarnas tränare. Mats Andersson, jobbar på folkhögskolani Tomelilla. När vi någon gång stöter samman är samtalsämnet givet-handboll.
Sport förenar. Likadant är det med väder. När bussen eller tåget inte kommer så börjar vi pendlare prata med varandra. Det uppstår en gemenskap utöver de dagliga resenärernas ordlösa samförstånd. Den gemensamma fienden vädret svetsar oss samman. När sjöarna fryser tinar själen.
Ulf Mårtensson
är reporter påYA:s lokalredaktioni Tomelilla