Broder Ingemar välsignade Celtic bar

Border Ingemar, benedectinermunk från Bondrum och James Williamsson från Glasgow, var hedersgäster när baren välsignades. Bild: Sprisse Nilsson Inne i tunnelhuset, som just nu inte är mycket mer än en smyckad byggarbetsplats, står Per-Olof Kippel, och häller upp Guiness i plastmuggar. I en Celtic-bar skålar man nämligen inte i champagne. När något ska firas är det med Guiness. För att ombesörja själva välsignelsen har Per-Olof Kippel bjudit in Broder Ingemar, benediktinermunk från Bondrum. - Jag kände att vi behövde krafter både underifrån och ovanifrån, säger Kippel. Så jag kontaktade Broder Ingemar och frågade om han hade lust. - Och jag behövde inte tänka efter i många sekunder förrän jag svarade ja, säger Broder Ingemar, med ett glas Guiness i ena handen och en liten smörgåssnitt i den andra. Per-Olofs idé är värd allt stöd. Den här typen av ställe, att mötas på, har vi inte i vår svenska tradition. De försvann när byarna upplöstes. En Guiness sitter inte fel! Det är kanske osvenskt men roligt, tycker jag. En annan viktig gäst är James Williamsson från Glasgow som dagen till ära har på sig sin grönrutiga kilt. Han trodde att han vid Sverigebesöket skulle kunna få se Celtic spela Cup finalen i Göteborg på fredag men efter förlust mot Villa Marseille missade de den chansen. Så James Williamsson får nöja sig med att kontrollera Tomelillas blivande Celtic-bar. Kontrollen är en garanti för att baren håller den standard som krävs för att bli licensierad. -Och det gör den, säger han efter att ha sett ritningar och hört Kippels planer. Jag har varit på många Celtic-barer världen över men ingen som är så liten och gemytlig. Per-Olof och Lina Kippel har dukat upp ett litet vickningsbord med små snittar, oliver och lite andra godsaker till de gäster som vill vara med under välsignelsen. På kortväggen sitter en Guiness skylt och på långväggarna engelska tidningssidor som berättar om Celtics matcher och om Henrik Larsson. Han finns också med som en liten maskot i en av väggnischerna. Nu gäller det bara att få hit Henrik "Henke" Larsson till invigningen. Per-Olof avslöjar för alla som vill höra på att baren kommer att ha happy hour, alltså Guiness till halva priset, varje gång bommarna går ner. Och det tas förstås emot med glädje. - Jag kommer att gå hit, säger Roswita Persson som bor i Tomelilla. Jag älskar öl och tycker mycket om det skotska musiken de spelar här. Jag har sett mycket på Hem till gården och jag får lite den känslan här och nu. Det ska bli mysigt när de öppnar. Så är det dags för det högtidliga ögonblicket. Broder Ingemar får en mygga ( pytte liten mikrofon) på kåpan eftersom han ska filmas för att vara med i Sydnytt. - Det här kommer att bli en plats där människor kan träffas, höras, ses och glädjas på. Och eftersom jag lovat komma hit så ska jag be en kort bön och välsigna baren och därefter stänka vigvatten på väggarna. Det är möjligt att ni som står runt väggarna också får några stänk. Låt oss bedja. Himmelske fader .... Må detta hus befrämja gemenskap. Välsigna huset och de som kommer hit. Högtidsstunden avslutas med en traditionell huddle, Celtic-fans emellan. Därefter hälsar Per-Olof Kippel alla närvarande välkomna till invigningen i vecka 34. - Då blir det kiltar, säckpipor och kanske Henrik Larsson, säger han.