Dags att bojkotta rödpennan

Min favorit är kursen för kommunens medarbetare som under en heldag ska få lära sig konsten om att skriva på ett enkelt, rakt och lättförståeligt sätt. Lyckas det ska jag hjula genom byn. Dagligen drabbas jag nämligen av läs-förståelsehangups när jag granskar kommunens post. Och finns det något vidrigare än försäkringskassans blanketter eller premiepensionssparandebroschyrer? For reals???

Okej, vi får väl sehur det går i praktiken men att ha riktiga läs- och skrivsvårigheter är att riskera att uteslutas ur olika mer eller mindre viktiga sammanhang. För vi använder oss av språket hela tiden vare sig det handlar om att skriva århundradets samtidsroman eller slänga iväg ett sms.

Min brorsa är inte så lite dyslektisk vilket lett till att han högst ogärna skickar några skrivna meddelanden. So what kan tyckas men det belyser den skam som finns för handikappet. Min kompis fick panikångest när jag bad henne läsa första texten till en skattjakt jag arrangerat för ungarna. Att bli synad inför ett gäng kids i femårsåldern var för henne en utmaning deluxe. Bägge är dock väldigt kreativa och har fått mer än dubbelt tillbaka när det gäller den konstnärliga biten.

Så vad vill jag komma fram till? Jo, att det är viktigt att inte krossa någons motivation under tiden inne i skolsystemet. Och att resan in i fablernas värld inte blir en mardröm utan ett äventyr. Så mer upplysande dyslexiveckor åt folket och förståelse för olika metoder. Själv har jag inte glömt hur min gamla svensklärare gick igång på rödpennan. Skrattar bäst som skrattar sist.