Här är Jan-Öjvind Swahn

Och det fick en ung expedit hos en optiker han nyligen besökte också veta. När hon bad honom om legitimation tittade han undrande på henne och svarade, mina glasögon är min legitimation.

Och nu undrar förstås alla varför han har delade glasögon.

–Jo, jag var i Göteborg och skulle på en premiär med Git Gay. I väntan på att klockan skulle gå gick jag på bio. Då hade jag ett par nya vanliga dubbelslipade glasögon på mig. När jag gick ut från biografen och ner för trapporna, snubblade och for framåt. I farten klippte jag av ena byxbenet. Efter den incidenten använde jag inte de dubbelslipade glasögonen mer. Jag gick till en optiker iStockholm och frågade om råd. Han hade ett par glasögon liggande som ingen ville ha för de var så fula. Jag köpte dem och har aldrig snubblat sen dess. Problemet nu är att de måste specialbeställas och är jättedyra.

Jan-Öjvind Swahn, professor, författare, etnolog, gastronom med mera har lämnat sin stora villa i Lund och flyttat till ett radhus i Brösarp. Otroligt men sant.

– Det är ett stort steg, men nödvändigt, säger han. Jag ser tyvärr mycket dåligt numera. Och här i Brösarp har jag min dotter Eva som får se åt mig. Visserligen har jag en förstorningsapparat när jag läser och arbetar vid datorn. Men det tar ändå en evig tid.

Bokhyllorna runt väggarna i vardagsrummet är så sprängfyllda med böcker att de bågnar.

– Så ser det ut i de andra rummen också, avslöjar han. Jag har fortfarande 50 ouppackade lådor som jag inte vet var jag ska göra med. Jag har flyttat från tio rum till det här radhuset så då kan du själv tänka dig när jag har 20 000 titlar.

Ändå har han sålt av en del, vilket han redan ångrar.

Jan-Öjvind Swahn fyller 85 år i maj och åldern signalerar tydligt att här har vi med en pensionär att göra. Men glöm det. Orden pensionär och semester finns med i den här mannens ordförråd.

Han skriver ständigt på nya böcker och för tillfället har han fyra på gång.

– Jag kan avslöja så mycket att den ena boken handlar om potatis, säger han. De andra titlarna avslöjar jag inte med risk för att nån annan jäkel snor idéerna.

Förutom sitt skrivande är Jan-Öjvind Swahn ute och föreläser och åker land och rike runt och marknadsför sina böcker. Dessutom är han engagerad av SVT i en serie om kungliga bröllop. I veckan som gick var han med i Knut Knutssons, Antikmagasinet, där han pratade om begravningsseder.

Jan-Öjvind Swahn tycker att det är helt okey att bo i Brösarp men har ändå inte övergett Lund helt.

– En dag i veckan måste jag till dit och då åker jag taxi. Målet är saluhallen. Jag provsmakar ostar, äter soppa och dricker vin och handlar förstås massor med godsaker.

– Men i ärlighetens namn måste jag erkänna att servicen är bättre här i Brösarp med närhet till allt vad jag behöver, fortsätter han. Min ögonsten är Lisa på ICA, hon är verkligen hjälpsam.

Men Lund har åtminstone en grej som inte Brösarp har och det är de gamla vännerna i olika ordenssällskap..

– När vi träffas är det frack och hög hatt som gäller, säger Jan-Öjvind Swahn. Vi super, äter god mat och skrockar till långt in på natten. Det är riktigt kul.

Alla i Brösarp känner numera Jan-Öjvind Swahn. Vi ett tillfälle när han var ute på byn kände han sig lite vilsen, vilket antagligen syntes på hans beteende. Genast kom en gubbe fram till honom och sa, hörrudu, du bor där nere och pekade i riktning mot Jan-Öjvind Swahns bostad.

– Det är en mycket trevlig anda här, säger han. Men det är klart om inte Eva bott här hade jag inte flyttat hit.

Det är bara att konstatera att det är en förbannelse i sig att åldras. Men nu är det som det är...

Det han saknar mest i Brösarp är att kunna få en taxi när andan faller på och han vill ut och röra på sig.

– Här får vi ringa till Kivik när vi ska ha skjuts, säger han.

Det är ingen tvekan om att Jan-Öjvind Swahn har levt ett fantastiskt liv vilket han också håller med om.

– Ett mycket roligt liv, skúlle jag vilja säga. Och bland det bästa jag varit med om var på 70- och 80-talen då Lunds universitet var engagerade i ett projekt i Sydostasien som jag var knuten till . Vi fick bland annat igång en insamling av folklore i Thailand och Laos. Då fanns det knappt en rad skriven om de olika folkslag vi kom i kontakt med. Tyvärr tog pengarna slut innan projektet var helt slutfört.

Var kommer marsipangrisen ifrån, undrar en dam som ringer till Jan-Öjvind Swahn.

– Sådana här samtal får jag hela tiden, säger han. Jag svarar på det jag kan eller så hittar jag på något.