Här vilar inga ledsamheter

Det är omöjligt att höra. Jag hör knappt vad personen säger över huvud taget, till allas glädje.

Det är Bror Tommy som läser olika historier på bygdemål, säger Anna-Lena. Cd:n heter Pågen sidder ve sin marengröd.

– Det vi hör är en ärans och hjältarnas språk, säger Nils Elofsson, ensam herre i församlingen.

Thea Olsson, äldst i gänget med sina 90 år, tittar på honom och nickar.

– Han är en språkglad gubbe, säger hon. Vi kallar honom vår herre.

På bordet står en nyplockad färggrann blomsterbukett och intill den finns både frukt och grönsaker som Anna-Lena tagit med från sin trädgård.

– Hon befruktar oss, säger Nils som är "rapp i käften" som få.

– Du märker förstås hur roligt vi har varje gång vi träffas, säger Anna-Lena. Jag önskar att fler ville komma hit och ha lika roligt. Dagverksamheten är ny så lala i Brösarp kanske inte känner till den.

Förutom den har NärStöd anhöriggrupper, ställer upp på enskilda samtal när någon önskar och så erbjuder gruppen hembesök.

– Dagverksamheten är bara öppen en dag i veckan ännu så länge och det är på torsdagar mellan klockan 9 och 15. Och då kan man förutom att sitta med och ha trevligt vid bordet här, handarbeta, gå till caféterian och fika eller äta, eller sitta ute i vår fina trädgård. Förresten så hör det till att vi varje gång vi träffas går en runda i trädgården. I stort så tar vi dan som den kommer, säger Anna-Lena. Eller som ungdomarna skulle uttrycka det, vi hänger.

En svart katt går förbi med siktet inställt på en matskål och jag får veta att det finns tre katter på Brinkehem.

– Det där var Lisa på Ängslyckan, säger någon.

Vera, som är korsordsexpert, sitter och broderar tomtar i korsstygn.

– Jag är ute i god tid eftersom vi ska ha julbasar här lite längre fram, säger hon.

Vera är mycket nöjd med tillvaron på Brinkehem.

– Vi får god lagad mat, städat och tvättat och det är inte illa, säger hon.

Ja, det är ett glatt gäng. Det är bara när busshållplatsen kommer på tal som ögonen svartnar.

– Den gillar vi inte, säger de i kör.

Mer blir det inte sagt om den.

Thea berättar däremot om hur det var i Agusa när hon var ung och cyklade till Höör där hon jobbade som sömmerska.

– Jag kände Anna Mårtensson, säger hon. Hon som bodde i Agusastugan.

Tider rinner iväg, det gör den alltid när man har roligt