Ingen akut hjälp trots att huset brunnit

I väntan på en permanent bostad bor kvinnan och hennes två små barn i ett hus som enligt kvinnan är ett mögelhus och som framkallat allergi hos både henne och barnen.

– Men enligt socialen är vår situation inte akut, säger kvinnan. Vad är då akut? Maria Törnblom har lovat att vi ska få hjälp, men det får vi inte. Jag vet inte vad jag ska ta mig till. Det är främst barnen jag tänker på. Jag klarar mig alltid.

Med tårfyllda ögon berättar kvinnan om sin förtvivlan och oro för sina två små barn.

– Om vi bara fick nånstans att bo så vi kunde börja leva igen, säger hon.

Det var på juldagen som polisen kom till kvinnans arbetsplats i Tomelilla för att meddela att det brann i familjens hus.

– Hemska tankar for genom mitt huvud. Jag var panikslagen innan jag visste att ingen i familjen eller våra två älskade katter kommit till skada, säger kvinnan. Allt vi ägde och hade var borta. Senare var jag där och letade bland brandresterna i hopp om att åtminstone hitta något. Och märkligt nog fann jag ett par fotografier som klarat sig.

Kvinnan och hennes barn togs om hand av en väninna till kvinnan och där fick de bo de första dagarna.

– Min väninna kontaktade socialförvaltningen i Tomelilla och talade om att vi var utan bostad och behövde hjälp. Den socialsekreterare som min väninna talade med föreslog att jag och barnen skulle åka till våra anhöriga i Västerbotten för att få våra närståendes stöd i den svåra situationen. Så det gjorde vi.

Efter fem dagar i Västerbotten längtade barnen hem till Tomelilla.

– Jag också, säger kvinnan. Tomelilla är hemma för oss. Jag har ett jobb som jag trivs med och som jag vill tillbaka till så fort som möjligt och barnen har sin skola som de älskar. Och eftersom Maria Törnblom på socialförvaltningen hade lovat att ordna någonstans att bo när vi kom tillbaka så trodde jag att det var fixat. Men det var det inte.

Kvinnans väninna ordnade ett tillfälligt boende i ett turisthus i Lunnarp.

– Tyvärr är det mögel eller något liknande i huset, säger den olyckliga kvinna. Och detta orsakar oss besvär. Jag vaknar med igensvullna ögon och utslag i ansiktet och barnen likaså. De har varit hos skolsköterskan som säger att det är allergi. Vi kan inte bo där.

Kvinnan har själv lyckats få tag i en mindre hyreslägenhet från och med 1 mars.

– Men var ska vi bo till dess, undrar kvinnan. Jag kan tänka mig vandrarhemmet eller hotellet i Tomelilla bara vi kommer ifrån huset där vi bor nu.

– Nu sitter jag i en problematisk sits, säger Maria Törnblom på socialförvaltningen. Jag kan inte uttala mig i enskilda ärenden. Men generellt så görs en individuell bedömning för att pröva om det föreligger ett akut behov.

Lollo Bark