Kastanjeskolans egna filmskapare

Det här gänget har gjort en kortfilm som handlar om en fattig familj, mamma, pappa och två barn, som emigrerade till USA i slutet på 1800-talet.

De kom fram så småningom. Men det var en besvärlig resa och på vägen dog ett av barnen.

Fredrik Otterström lever för film och även musik. Det var han som kom på idén med filmen.

– Vi fick alltså själva välja hur vi ville presentera ämnet emigration som vi läst om i SO, säger Lisa. Vår lärare Fredrik Ekwall på Kastanjeskolan var lite tveksam. Hinner ni verkligen det, eftersom ni bara har drygt en vecka på er, undrade han.

Visst var det kris, men de hann. Dagen innan filmen skulle visas satt Fredrik uppe till klockan 4 på morgonen och klippte och satte musik till filmen.

– Jag har ett program i datorn till detta. Men sammanlagt har nog klippningen tagit tio timmar, säger han.

Jag har sett filmen och är imponerad.

Ungdomarna pratar i munnen på varandra och berättar om hur filminspelningen gick till och vilka missar de gjorde och hur pinsamt det var att gå runt i Tomelilla iklädd gamla paltor.

– Folk stannade till, tittade och undrade förstås, säger Ilka. Men man vande sig till slut.

Eftersom projektet kom så hastigt på var det bara för Fredrik och hans vänner att skrida till verket så snabbt som möjligt.

– Vi gjorde först en grovplanering, säger Fredrik, för övrigt fick vi inprovisera.

Det är Fredrik som producerat och filmat. Han har också valt bakgrundsmusiken.

– Jag valde Da Vinci, en cd jag fick i julklapp. Jag kom faktiskt att tänka på just den skivan direkt, säger han.

När filminspelningen började var marken täckt av snö.

– Så försvann snön, säger Lisa. Shit också. Men som tur var kom den tillbaka. Usch jag ryser när jag tänker på hur kallt det var när vi gick på järnvägsrälsen. Vi hade ju bara kjolar på oss.

Det värmer i hjärtat att få träffa de här killarna och tjejerna som är så lyckliga och stolta över det de gjort.

– Det känns nästan overkligt, säger Lisa.

Lollo Bark