Krönika: Ös på himmet år 2020

Kulturbron har efter mer än 20 år blivit en institution. Några av regionen och kontinentens mer kända kompositörer och ljudartister var på plats. De spelade på rullstolar, rullatorer och allt annat som fanns till hands och frambringade en infernalisk ljudmatta som generationen som vuxit upp med rockmusik och dånet av B52:or uppskattade till fullo. Flera gamla godingar ropades in som extranummer. För er krönikör, som redan i början av 2000-talet var på Neon Gallery i Brösarp, var det bekanta tongångar. Vissa kompositörer har fastnat i sina manér, andra har vidareutvecklats. Publiken kändes igen. Kretsen av konstnärer, artister och andra mer eller mindre välkända kulturarbetare som nu länge bott på Österlen vet att festa till när tillfälle bjuds, även om åldern börjar ta ut sin rätt för vissa. Numera följer också hemtjänsten med på konserter och kulturarrangemang. Det går också att få senare hemtransport i samband med vernisssagefester. Hemtjänsten håller som bekant i alla väder på sekretessen. En viss sordin på stämningen lade dock de nya rönen om biverkningar av bromsmedicinerna för åldrande. Det har visat sig att vissa gamla som har tagit medicinen får en nästan outhärdlig ångest för att de INTE ska dö. Forskarna räknar dock med att kunna ta fram en ny medicin som mildrar biverkningarna. Även äppelfesten på Kivik har kvar sin attraktion. De genmanipulerade äppelsorterna är fortfarande bannlysta. Det hedrar arrangörerna som annars lätt hade kunnat falla till föga. Det finns alldeles för många efterapare som gör äppeltavlor med konstgjorda äpplen. Visst?-?hållbarhet och färger blir annorlunda, men det är föga naturligt. Årets nostalgiska motiv - en flicka som surfar på internet vid en Apple-dator (salig i åminnelse) - hade knappast gått att skapa med de nya äppelsorterna. Kulturutbudet var stort den senaste helgen. Byteatern från Kalmar spelade i Simrishamn och gav en fantastisk föreställning. Det var nästan 20 år sedan jag såg dem sist, även då i Simrishamn. Jag minns att det var en magisk föreställning, men att det var lite skralt med publikintresset. Helgens föreställning var fullsatt och det var kö ut på gatan. Byteatern har ytterligare utvecklat sitt spel med dockor och använder fortfarande inte elektromagnetism. Det är skådespeleriet som sätts i centrum. Tågförbindelsen från Simrishamn direkt till Malmö Lund över Tomelilla och Sjöbo gör att många invånare i den västra delen av Skåne har upptäckt och utnyttjar Österlens rika kulturutbud. Men den ökande befolkningen i sydöstra Skåne gör också att underlaget är bättre för alla sorters evenemang. Slutligen avslutade jag helgen i Vanstad, där ett barnbarn spelar fotboll. Stämningen i klubben har faktiskt inte förändrats så mycket sedan mina killar spelade där, trots A-lagets stora sportsliga framgångar. Det är fortfarande en trevlig klubb med en gemytlig stämning, precis som de flesta småklubbar på Österlen. Det är dock lite sorgligt att se att klubbens satsning på innesporten quidish inte motsvarat förväntningarna. Planen ligger öde och fotbollen har återtagit sitt grepp om byborna.