Läbbiga sånger poppis

Intiman i Folkparken är proppfull med barn som låter armarna svaja i luften, som sjunger med i texten och skriker ut sitt bifall till bandet "En pojkaktig orkester". När den tuffa låten om Pomperipossa är slut och Mats Olsson, gitarrist, sångare och den som sköter mellansnacket i bandet, frågar vem man ringer till efter hjälp skriker barnpubliken "Hajen!". - Nej, efter en hjälte! hojtar Mats Olsson. Den populära och läskigt blodiga historien om hajen får vänta. I stället drar orkestern igång en sång om Tarzan, Stålmannen, Spindelmannen och Zorro. Återigen bifall och allsång. Och till slut är det dags för "Hajen". Jublet i barndiskant stiger mot taket, alla står upp, härmar hajens tuggande käkar och sjunger om pappa haj, mamma haj, ja hela hajklanen. Rivigt. Längst fram i publikhavet står Tomelilla Gosskör och diggar. Det är de som bjudit hit orkestern. - Kören fyller tio år i år och detta är ett jubileumsarrangemang, berättar organist Anita Andersson som också leder kören. Över 800 barn i åldrarna tre till nio år kommer att delta i workshops med konserter. Redan tidigare hade hon insett att den lite busiga musik som bandet kör går hem hos barn och i synnerhet hos pojkar. - Flickor är i vanliga fall mer intresserade av sång än vad pojkar är, menar Anita Andersson. Tanken med att ta hit "En pojkaktig orkester" var att visa pojkarna att det inte är töntigt ett töntigt sätt att musicera. Dessutom är det skojigt för körgossarna att få leva ut i den här repertoaren. I vanliga fall sjunger de i församlingshemmet och kyrkan. Efter konserten ringlar kön lång till orkestern. Alla vill ha autografer. - Jag gillade "Hajen" bäst, säger Carolina Hessman som sjöng med i samtliga låtar. Liksom de andra barnen har hon övat på texterna och melodierna under sommaren. Då fick de skolbarn som ville en CD-skiva med "En pojkaktig orkester" av Tomelilla Gosskör. Ett bra drag. - Jag är mållös. säger Mats Olsson, vilket tryck de skapade!