Lyckligt slut efter takras
Ett år senare är stallet återuppbyggt och familjen Nilsson kan konstatera att de trots allt har haft en väldig tur.
– Det sägs att man kommer ihåg det negativa. Men det finns inte mycket av det att komma ihåg, säger Benny Nilsson.
Istället är det en berättelse om sagolik tur och goda grannar som träder fram när YA kommer på besök.
– Grannarna ställde upp. Några ringde direkt. Tre stycken var här och jobbade hela dagar och av två stycken fick vi låna grisstallar dit vi snabbt kunde evakuera djuren.
En granne som var elektriker hjälpte till med att få igång strömmen så att foderkvarnen kom igång. En annan tittade in för att ge en blomma och för att säga att de gärna fick ringa om de behövde något.
– På kvällen gick vi bort till grannhuset för nyårsfirande. De förstod att vi var skärrade men det var trevligt, säger Barbro Nilsson och visar en fotobok med bilder av det förstörda grisstallet.
Veckorna som följde fylldes av hårt arbete och en viss oro för hur det skulle gå med ekonomin. Oron byttes till lättnad då försäkringsbolaget visade sig resonabla och tog på sig notan som tillslut landade på mellan en och en halv och två miljoner kronor.
– Byggnaden var från 1998 och jag hade själv varit uppe och skottat. Jag tror det var därför som allt gick bra med försäkringsbolaget, säger Benny Nilsson.
Gården fylldes av hantverkare och arbetet på gården som Benny Nilsson annars beskriver som väldigt ensamt kom plötsligt att delas med fler.
– Det var roligt. Jag är själv intresserad av att bygga och snickra. Ladan är det ju till exempel jag själv som har byggt, säger han.
– Det ledde också till många nya vänskapsband. Vi åt smörgåstårta med murarna och de var riktigt skojfriska. Det var roligt, tilläger Barbro Nilsson.
Men för ett år sedan kunde historien lika gärna ha tagit en annan början.
– När jag såg vad som hade hänt vågade jag inte öppna portarna. De stod spända som fjädrar och bågnade utåt. Jag tänkte att det skulle ligga skadade djur med brutna ben överallt.
Men innanför portarna fanns det inga skadade djur.
De nedrasande takmassorna stoppades nämligen av matbåsen där grisarna ställt sig i väntan på att Benny Nilsson skulle komma förbi för att ge mat.
När räddningstjänsten väl fått upp portarna och tagit sig in fann de grisarna stå och äta som vanligt.
– Taket mosade matautomaten så maten kom ändå. Kanske var det därför grisarna var kolugna när vi kom in, säger Benny Nilsson.
Först den 30 juni vara alla evakuerade grisar hemma igen. Stallet var då återställt och produktionen igång som vanligt.
