Nära till livets nödtorft

I förra veckan fyllde Rut Andersson i Tranås 101. I den kommande veckan är det dags för ytterligare en Tomelillabo att fylla 100.

De seglivade Tomelillaborna motsäger statistiken som presenterades i veckan och som visade att livet på landet ärhälsovådligare än stadsliv.

De boende i landsorten skulle i högre grad än kusinerna i stan drabbas av olika sjukdomar till följd av bland annat fet, dålig mat.

Jag undrar hur det är med pendlare, vi som varje dag förflyttar oss mellan stad och land, land och stad.

Vilken befolkningskategori räknas vi till. Och vad är vår livslängdsprognos? Kanske får man tillgodoräkna sig pendlingstiden på domens dag.

Sankte Per, stor och välnärd, håller upp ett anklagande finger. Hur är det med matvanorna, vattnas det i munnen av sushi eller bruna bönor och fläsk?

Jag tvingas bekänna att jag med god aptit äter båda dessa kulinariska ytterligheter. Det kan också slinka ned en blodkorv eller lite hummus med olivolja.

Det senare medalhavskäket borde väl vara tillräckligt bibliskt korrekt? Blodmat är nog inte så bra, nästan hedniskt.

Jag uppskattar också kontrasterna mellan stad och land. Det gjorde Jesus också (hur kom jag in på det här spåret). Det tar inte skruv. Fortfarande står han där outgrundlig, himmeln fatabursväktare.

Bäst att växla tillbaka till verklighetens skafferi, medan tid är.

I veckan besökte jag två lanthandlare, den som håller på att slå igen i Tranås och butiken i Smedstorp där tregenerationer kvinnor kämpar på i tuff konkurrens med de stora livsmedelskedjorna. Förutom att göra sina inköp kan man alltid prata en stund här.

De är värda allt stöd, de tre kvinnorna i Smedstorp, som året om, inte bara när det är soligt och glatt och sommar på Österlen, ser till att det i byn aldrig är längre än en promenad till livets nödtorft.

Ulf Mårtensson

är reporter på

YA:s redaktion

i Tomelilla