Utan hem – utan värdighet

Inne i centrala Tomelilla lever Helene Ottosson som hemlös något hon gjort från i våras. Tidigare i sommar fick hon pengar av socialen för att köpa ett tält som senare blev stulet.

Sedan en tid tillbaka har hon fått hyra en husvagn av några bekanta som är mer än fallfärdig. Husvagnen är till och med i sånt risigt skick att en stor glipa har gått upp mellan två väggar vilket innebär att det också regnar in.

- Det är fruktansvärt kallt och jag får sova med alla kläder på, säger Helene Ottosson.

Att inte ha lås på dörren, att leva utan toalett och dusch och helt utan värme och matlagningsmöjligheter är inte människovärdigt.

- Det är hemskt.

Den senaste tidens skyfall har gjort tillvaron än mer olidlig men tanken på vintern är det allra värsta.

- Jag vet att jag själv har försatt mig i problem men det här är inte rätt, säger hon uppgivet och kämpar med gråten. Helene Ottosson berättar utan bortförklaringar att hon har problem med spriten. Hon är medveten om sin sjukdom och allt den för med sig.

- Jag har blivit misshandlad och utnyttjad så man kan inte tro det.

Men det har inte alltid varit så.

- Jag började dricka när min man dog. Innan, när han levde och mina tre barn var små så var jag hemmafru och tog hand om dem.

Hon minns tillbaka på tiden när hon bodde i en villa och skakar på huvudet. Tystnar.

- I dag är barnen stora och jag har tre barnbarn.

Efter att hon började dricka blev allt snart sämre och det var därför som hon flyttade i Tomelilla.

- Jag ville bara komma i från Göteborg och livet jag levde där. Bort från fel människor. Under tiden i Tomelilla har hon vistats en del i Brösarp där hon bodde hos en vän.

- Då jobbade jag också.

Hennes största dröm är att få en lägenhet där hon och katten Snuttan kan bo.

- Jag har haft henne sedan i julas och började kalla henne för snuttan för att hon alltid sov bredvid min kind. Hon är mitt allt.

Att bo i husvagnen har andra nackdelar förutom att det är närmare minusgrader på nätterna. Ovälkomna gäster hälsar på om kvällarna.

- Folk kommer hit och festar.

Räddningen som Helene Ottosson ser, det är jobbservice. Dit går hon fyra timmar om dagen och arbetar. Det kan vara allt från trädgårdsarbete på sommaren till städning av gator och torg.

- Tack vare jobbservice kan jag komma in i värmen och gå på toaletten.

Av socialen får hon 350 kronor i veckan i matpengar. Men det räcker inte så långt när hon inte kan laga maten. Men värst är ändå rädslan för kylan.

- Hur ska det bli i vinter?