"Utan jobbet vore jag död" säger Majken

– Det löftet gav jag far på hans dödsbädd, säger Majken och det har jag hållit. Han dog av sviterna efter en influensa 1960.

Från den dagen har Majken Andersson drivit salongen själv och gör fortfarande. Hon har sina stamkunder som inte kan tänka sig en annan frisör.

– Det kommer en och annan yngling som vill ha en frisyrklippning, dem skickar jag vidare till damfrisören i byn.

Majken är 83 år vilket är omöjligt att fatta. Hon har ett minne som en elefant och en hy som en välbevarad 60-åring. Men så har hon också tvättat sig med filmstjärnetvålen Lux och vatten i hela sitt liv och använt en vanlig billigare sort av ansiktskräm som hon köpt på Apoteket.

– Det är jobbet som håller mig ung, säger hon. Hade jag gått i pension vid 65, hade jag varit död nu. Jag är förstås också noga med vad jag äter och lagar rejäl husmanskost. Idag har jag kokat grishals. Jag blev så himla sugen på det. I morgon ska jag göra rotmos.

Kan man säga att en 83-årig kvinna är läcker? Ja, det kan man. Majken är läcker!

– Jasså, tycker du det, jaha, är hennes kommentar. Men du förstår jag har mina gamla gubbar som kommer hit och ger mig den sociala biten som alla faktiskt behöver. Man måste träffa folk och snacka av sig. Så läser jag mycket, både böcker och veckotidningar. Det gäller ju att hänga med också. På kvällarna tittar jag på tv. Jag tycker om idrott, dokumentärer, filmer och naturprogram. Hon visar mig runt i det vackra längan som hon bott i sedan hon var barn, med ett kort uppehåll för åren i Lund då hon träffade sin man och de fick barn.

– Under hela den tiden åkte jag hit och jobbade på fredagar och lördagar. När Lars var sex år flyttade vi till Smedstorp.

Huset hade två bostäder och Majkens mamma bodde förstås kvar tills hon gick bort 1980.

– Det var jobbigt ibland eftersom min man också blev sjuk och behövde mycket hjälp. Men jag hade ju lovat far.

När Majken var liten hade hennes far alltid gesäller som gick i lära. Men när Majken var 12 år tyckte han att det var dags förhenne att ta den rollen.

– Jag började med att tvåla in de gubbar som skulle rakas, säger hon. Och fick namnet "Tvålmopsen". Det var min skollärare som döpte mig till det.

På bordet i salongen ligger en bok med Norgehistorier och en hög veckotidningar med ett rikligt utbud av matrecept.

Har du inga herrtidningar?

– Nää fy, det tycker jag är räligt.

Det var ovanligt med kvinnliga herrfrisörer när Majken var ung men hon tycker bara det var roligt och hade ingen tanke på att bli damfrisör.

– Jag har så många roliga minnen från den här salongen och även en salong i St Olof där jag jobbade vissa dagar. Det var gott om tattare på den tiden och jag var rädd för dem. Tänk dig då när en välkänd tattare kom in på salongen med dragen rakkniv. Jag höll på att svimma. Han ville ha rakkniven slipad.

Majken skrattar hjärtligt och är övertygad om att det var mycket roligare förr.

Majken och hennes man har genom åren varit mycket engagerade i Smedstorps IF:s supporterklubb. Sonen Lars var duktig fotbollsspelare och väckte Majkens intresse.

– Nu är det barnbarnen, säger Majken och avslöjar att hon fortfarande säljer Bingolotter för klubbens räkning.

Djur och natur har också legat Majken och hennes familj varmt om hjärtat. Varje söndag var de ute med Naturvårdsföreningen på olika exkursioner, tittade på fåglar och plockade svamp.

– Det var han Friheden som höll i det, säger hon.

Åke Andersson från Skillinge kliver plötsligt in genom dörren och slänger upp en hundring på bordet. Majken har nämligen drop in så man behöver inte beställa tid.

– Jag har varit kund hos Majken ända sedan Paul barabera dog på 60-talet , säger Åke. Det var en som rekommenderade Majken då. Hon ändrar ingenting, det gillar jag, när det är bra vill säga.

– Du behöver inte ta uppe på, bara runt om på sid

orna, säger han till Majken under tiden hon sätter på honom plastskynket. Förresten du kan ju alltid lägga på lite Blå Korn så det växer bättre där uppe.

Lollo Bark

0417-125 87

lollo.bark@ystadsallehanda.se