Vardagsrummet som scen
Drömmen om att skapa sin egen teater är på väg att bli verklighet, om än i en lite annorlunda tappning. Av typen gräv där du står.
– Jag kallar det för Te-teater eftersom scenen för skådespelet är mitt vardagsrum, säger Elena Alexandrova med ett brett leende.
Sedan mitten av maj hyr hon ett hus i Övraby, en plats hon verkligen tagit till sitt hjärta.
– Jag trivs jättebra. Jag bjöd in alla mina grannar på en inflyttningsfest och jag tycker verkligen att det är något speciellt med Österlen, med många som vill skapa något och en natur som är helt underbar.
Ryskinspirerad plats
Det har gått åtta år sedan hon flyttade till Sverige och nu vill hon skapa en ryskinspirerad plats på Österlen. Tanken på att spela teater på liten yta föddes när hon agerade på Bellas bistro i Simrishamn.
– Det var ett jättelitet rum och jag tänkte att ”Herre Gud”, men det blev väldigt känslofyllt och då tänkte jag att egentligen behövs ju inte mer. Tanken är att ha hemteatern här på gården i Övraby och snart kommer jag och några vänner att bilda en kulturförening.
På fredag och fram till den sista september ska Elena Alexandrova framföra musikföreställningen ”Sagan om en fiskare och en fisk eller När gubben kom tillbaka”. Det är en föreställning efter Alexandr Pusjkins kända saga.
– Den handlar om en fiskare som fångar en guldfisk. Han får möjlighet att önska sig vad han vill och det handlar ytterst om girighet och vad det kan ställa till med. Pjäsen känns aktuell, förklarar hon.
Förlora sin själ
För den musikaliska tolkningen står Olga Nikulina och Alexander och Svetlana Medvedeva har stått för scenografin. Även May Ström har medverkat med bilder i vardagsrummet. Allt är möjligt, allt man kan önska, men det är viktigt att förstå vad man verkligen behöver utan att för den skull tappa bort sig själv och förlora sin själ står det i programmet. Elena vill väcka frågan över hur vi människor vill ha allt mer och som konsekvens blir allt mer missnöjda.
– Allt har sin rättighet tror jag. När vi klagar på vädret tänker vi inte på att det är väldigt bra för någon annan. Det är hela världen i oss som vi klagar på.
Beroende av publiken
Hon kallar teatern för en VIP-föreställning för mogna barn och omogna vuxna. Skådespelet är en improvisation med publiken som hon säger att hon är beroende av.
– Jag har räknat och det får bara plats 18 personer, samtidigt känns det rakare, på en så liten scen kan man inte ljuga. Barn hittar en sak och vuxna en annan, därför har jag delat upp föreställningarna för att ha båda publikerna.
Eftersom vardagsrummet är begränsat är det bäst att intresserade anmäler sig på hemsidan: elena.alexandrova@spray.se.
– Och jag hoppas att hela byn kommer hit!
