En ny era för svensk film

Ökad samverkan med branschen och minst lika mycket pengar åt svensk film som tidigare, kanske mer. Så lät det när den nya filmpolitiken presenterades i sin helhet av kultur- och demokratiminister Alice Bah Kuhnke (MP) i mars 2016, på filmkulturell mark i regissören Roy Anderssons filmstudio i Stockholm.

Det var ett budskap som många i filmbranschen tog emot med öppna armar efter att ha dragits med ett filmavtal som inte har anpassas till en tid där film inte bara ses på bio längre.

Men vad kommer den nya, helstatliga filmpolitiken egentligen att innebära?

Dyrare biobiljetter

Till en början: inte så mycket.

Men en av de viktigaste förändringarna består i den biomomshöjning från 6 till 25 procent som är tänkt att delvis finansiera svensk film i framtiden. Förslaget har väckt hård kritik, men Alice Bah Kuhnke har framhärdat.

En slopad, tioprocentig biografavgift är regeringens kompensation. Men inte alla biografer betalar i dag biografavgift. Framför allt gäller det salonger som har färre än fem visningar i veckan. För dem slår momshöjningen hårt, menar Svenska Biografägareförbundet, som har varit en av de tongivande kritikerna.

Följden blir höjda biljettpriser för den svenska biopubliken - men alltså bara på några av landets biografer. För de större biografkedjorna är någon höjning ännu inte aktuell, enligt vad TT erfar.

Mer branschinflytande?

Vikten av samverkan med filmbranschen har under hela den stormiga debatt som föregick filmpolitikens genomröstande betonats av kulturdepartementet. Det ska ske genom införandet av så kallade branschråd, där fler aktörer än de som tidigare omfattades av filmavtalet får inflytande över de framtida filmstöd som utformas.

Fyra sådana råd har under hösten bildats i Svenska Filminstitutets regi, och i december hade man ett första möte.

Men än verkar inte alla övertygade. Hittills har ett flertal filmaktörer valt att ställa sig utanför råden.

En anledning kan vara att råden inte har någon reell makt - besluten tas i slutänden av Svenska Filminstitutet. Ett annat kan vara att ett deltagande blir ett tveeggat svärd:

Centraliserad makt

Ute i landets regionala filmcentra, där majoriteten av svensk film spelas in, har idén om samverkan försiktigt applåderats. Men än så länge är det upp till bevis för kulturdepartementet och Svenska Filminstitutet.

Hon saknar tydligare riktlinjer om samråd mellan staten och regionerna, både på ett politiskt och strategiskt plan.

Men film-Sverige får avvakta - hur filmpolitiken kommer att påverka svensk filmproduktion visar sig troligtvis först på sikt.

TT