Inåtvänt vemod på vårsalongen

Liljevalchs vårsalong är fortfarande på utflykt i Stockholms centrum medan konsthallen på Djurgården renoveras. I en tidigare kontorslokal finns nu en lågmäld och inåtvänd utställning som till största del består av målningar. Det som sticker ut mest är inget enskilt verk utan miljön där utställningen visas.(TT)

Publicerad 9 januari 2017

Det som sticker ut mest är inget enskilt verk utan miljön där utställningen visas. I år har man satsat på att förstärka industrikänslan. De tillfälliga väggarna är målade gråa, i taket syns ledningar och rör och golvet är av betong.

””

Nutida kakelugn

Annons

Det var rekordmånga som sökte till årets vårsalong. Juryn, bestående av konstnärerna Charlotte Gyllenhammar och Ernst Billgren samt artisten Magnus Uggla, har under ledning av Mårten Castenfors valt ut 295 verk av 127 bland de 2505 sökande. Såväl Billgren som Uggla finns avbildade i varsitt verk. De flesta av verken är målningar - några skulpturer och videoverk finns med, likaså grafiska och textila verk. Fotografierna är få. Kanske har fotograferna övergett vårsalongen till förmån för Fotografiskas höstsalong, spekulerar Mårten Castenfors.

Som vanligt är konstnärerna en blandning av autodidakter och konstskoleelever, amatörer och professionella konstnärer från hela landet, mellan 22 och 90 år gamla. Bland de utvalda finns också en akrylmålning av författaren och illustratören Inger Edelfeldt och målningen "Hopptornet" av Stina Gunnarsson, vinnare i SVT-programmet "Konstnärsdrömmen".

I ett hörn på andra våningen står Johanna Nestor och murar ihop en handtillverkad kakelugn i keramik som går från golv till tak. Den påminner om en grov trädstam och formen är gjuten av stammen av en ek.

””

Inget som retar

På en egen vägg hänger en stor väggbonad handbroderad med små och stora händelser i kvinnokampens historia. "Rosa stolen" är gjord av 75-åriga, autodidakta, Ulla Andersson från Stockholm. Ett av de detaljerade motiven föreställer ett styrelserum fullt av kostymmän, två kvinnor med kvastar och texten "Här ska städas varannan bort".

Annars är det få uppenbara politiska budskap eller omvärldsskildringar - de flesta av verken vänder sig inåt, skildrar vardagen och det lilla. Det är heller inte mycket av starka färger eller former, utan en lågmäld utställning i dova toner. Genom åren har det varit vissa verk som har stuckit ut och roat eller provocerat, som videoverket "Jag känner faktiskt att jag är bättre kompis med min fitta nu" med sjungande snippor 2013.