Koloniserade samers vittnesmål blir teater

De koloniala såren skär djupt in i det samiska samhället. I stället för att vänta på en sanningskommission iscensätter Giron Sámi Teáhter sin egen, med vittnesmål om avslitna familjeband och ett nedbrutet Sápmi som ändå glöder av kämparanda. Rösten stockar sig för teaterchefen Åsa Simma.(TT)

Publicerad 3 februari 2017

Rösten stockar sig för teaterchefen Åsa Simma. Hon har just gått igenom den mest känslosamma resan i sin konstnärliga karriär. Föreställningen "CO2lonialnation" har fört henne och de medverkande över hela Sápmi, till Sverige, Norge och Finland.

””

Idén till föreställningen fick hon genom att följa hur Kanada tog itu med sin historia av övergrepp mot urbefolkningen, via en sannings- och försoningskommission.

””

Annons

Samma mönster

Åsa Simma och regissören Paulina Feodoroff har rest till orter i hela Sápmi och lyssnat till folks vittnesmål, med samiska författare och en psykolog. De har hört berättelser om social misär, psykosocial ohälsa, övergrepp och otrygghet.

””

Sedan 1970-talet har det pågått en dekoloniseringsprocess som hon nu tycker kulminerar. I dag kräver fler samer sina rättigheter. Samtidigt är okunskapen enorm, tycker Paulina Feodoroff, som har fokuserat på det strukturella våldet och samers hjärtefrågor.

””

Omvälvande

Föreställningen handlar också om landrättigheter och miljö. Det viktiga är inte bara vem som äger marken, utan också vems civilisation som bestämmer hur den brukas, säger Paulina Feodoroff och påpekar att en same aldrig har startat en gruva eller ett skogsföretag som utestänger andra.

””

För Paulina Feodoroff har processen varit omvälvande. Hon är född i Finland, med rötter i Ryssland, där övergreppen mot samer ökar. Den här föreställningen har förändrat henne på djupet.

””

Mjukhet viktigt

Paulina Feodoroff tror att teatern är ett bra sätt att synliggöra samers berättelser. De skådespelare hon har arbetat med har varit öppna. De har lyssnat med kroppen.