Kriminalitet går i arv i familjedramat "Goliat"

För fyra år sedan kom vändpunkten. Då drabbades Joakim Sällquist av en drogutlöst psykos, efter ett liv av missbruk och kriminalitet.

När Joakim Sällquist berättar om sitt forna liv är det nästan svårt att förstå att han sitter där han sitter nu, i en tjusig hotellrumssvit i centrala Stockholm där han gör pr för en ny svensk film i vilken han spelar en av huvudrollerna. Det är på många sätt ett mirakel eftersom läkarna gav honom två år kvar att leva när han var 13 år och drabbades av skelettcancer i käken.

Missbruk kräver skådespel

Regissören Peter Grönlund, vars skildring av den hemlösa knarklangaren Minna i "Tjuvheder" (2015) bland annat knep Guldbaggarna för bästa manus och bästa kvinnliga skådespelare (Malin Levanon), flikar in:

"Högst verkligt"

"Goliat" utspelas i en fiktiv bruksort, där folket nu för tiden mest lever av sjukpenning och inkomsterna från knarkförsäljning. Åtminstone ser det ut så i 17-åriga Kimmies familj, där pappa Roland (Joakim Sällquist) snart ska avtjäna ett fängelsestraff. Men pengarna måste fortsätta rulla in, annars tar kronofogden huset och socialen småsyskonen. Ett tungt ansvar läggs på Kimmie, som egentligen vill leva ett annat liv.

För Joakim Sällquist är miljön inte främmande.

Peter Grönlund framhåller att filmen i första hand är en känslomässig relationsskildring om varma människor i hårda miljöer. Men "Goliat" innehåller även politiska lager och filmen är en kritik mot högerpolitik som omfamnar individen och offrar kollektivet. Den skildrar också en socialgrupp som sällan syns i svensk film.

TT