Självutlämnande om sex, ångest och självhat
På omslaget sitter en kvinna på huk och kissar. Det är Helena Österlund själv, som har fotograferats av en man under en av deras sexuella lekar. Den nya romanen skiljer sig från hennes tidigare hyllade poesisamlingar och den fabellika romanen "Kari 19ÂÂ83".
””
Stegrande kris
Det är ett uppbrott från pojkvännen Zac som gör att tillvaron börjar svaja för Helena Österlund. Hon hamnar på psykakuten, äter antidepressiva och tänker självmordstankar. Långsamt letar hon sig fram till smärtpunkten i uppbrottet: hon behövde hans kärlek som ett skydd mot självhatet.
Hon pausar, det där är svårare att prata om än de intima sexskildringarna. Men boken var nödvändig att skriva konstaterar hon.
””
Separationen river också upp en insikt om att en stor del av henne har stängts av under deras relation. En dag meddelade pojkvännen plötsligt att han inte ville ha sex mer.
””
Efter uppbrottet börjar Helena Österlund ha sex igen. Tillsammans med män hon hittar på sexsajter stillar hon kroppens längtan. Sexskildringarna är många och detaljerade. Hon skriver om kladdet, rollspelen, fantasierna, den ständiga kåtheten. Där finns både njutning och ambivalens.
””
Kvinnan som monster
Men som kvinna tvingas hon kämpa för att få njuta i egen rätt. Hon vill inte bara vara en kropp för män att använda sig av. Vissa förstår inte gränserna, i dominanta sexlekar tar de sig plötsligt friheter. Helena Österlund känner obehag och maktlöshet. Hon skriver: "nu har jag blivit mer av ett ting, någonting han använder sig av."
I efterhand upplever hon flera möten som övergrepp och hon analyserar dem i texten. Öga mot öga vill hon däremot inte prata om händelserna. Men hon har funderat mycket på svårigheten i att vara en kvinna med stor sexuell lust. De slitna klichéerna lever kvar och får konsekvenser: sådana kvinnor stämplas som horor och vampar. Sådana man kan behandla sämre.
””
Bilden av kvinnan som ett farligt monster fanns också inuti henne. Under en parterapisession såg hon plötsligt sig själv som spindelhona, som ett monster, som suger ut sina mäns sexualitet.
””
Behov av kvinnor
Att Helena Österlund står naken och hudlös i boken har en särskild poäng. Just sådana självbiografiska böcker har betytt mycket för henne, som "Glaskupan" av Sylvia Plath.
””
Boken igenom för hon samtal med kvinnliga fotografer, författare och konstnärer. Hon skriver brev till Helene Schjerfbeck, Cindy Sherman och Helene Billgren. Hon beskriver kontakten med alla dessa kvinnor som att stå i en spegelsal och se sig själv, men genom andras ansikten.
””
Bokens ljus är också vänskapen med Anki. Helena Österlund skiner upp när hon pratar om hur den har "förändrat hela hennes fundament". Endast där finner hon en kärlek som inte är villkorad. Den romantiska kärleken drömmer hon fortfarande om att hitta. Men nu mår hon bra. Och hon är stolt över den nya romanen - hennes "eget bidrag till spegelsalen".
””
TT
