Svenska hijabis om livet med slöja

Knuffar, aggressiva kommentarer och ett evigt rättfärdigande. Så ser livet ut för kvinnor som bär slöja i Sverige. Det vittnar Benin Al-Najjar, Ruhani Islam, Maryam Dinar, Sarah Ameziane och Shama Vafaipour om i föreställningen "Svenska hijabis".

Prata till punkt

Ett par dagar före premiären på America Vera-Zavalas föreställning är rummet tjockt av nervositet och anspänning. För första gången ska dessa kvinnor i 19-20-årsåldern själva få gestalta sina erfarenheter på en scen.

Idén fick America Vera-Zavala när hon satte upp pjäsen "Etnoporr" 2009 och en kvinna i hijab ställde sig upp och berättade om sitt liv. Mot fond av det växande muslimhatet i Europa började Vera-Zavala efterlysa deltagare via Facebookgrupper. Hon fick snabbt gensvar. De fem som ingår i pjäsen berättade minnen, delade erfarenheter, arbetade med scenspråk och koreografi, i en "känslomässig berg och dalbana".

Muslimska systrar

Men pjäsen är inte till för att utbilda någon, understryker regissören. Sarah Ameziane håller uppgivet med. De flesta som vill diskutera slöjan gör det med arg ton och spänt kroppsspråk, och har ändå redan bestämt sig för vad den representerar, menar hon.

Benin Al-Najjar, som är lärare, ser annorlunda på saken.

Just det är de alla noga med: pjäsen handlar om deras egna erfarenheter. De vill inte behöva ta ställning till att slöjan också kan vara ett tvång för andra muslimska kvinnor.

Slöjan ointressant

Egentligen är slöjan ointressant, säger America Vera-Zavala frustrerat, och trots att hon arbetat med ämnet i över ett år tycker hon att vi borde sluta prata om den.

Folks reaktioner på pjäsen får stå för dem, säger Ruhani Islam avslutningsvis.

TT