Fler väljer vågen för sista vilan

Intresset för att bli lagd till sista vilan ute i det fria och inte på en gravplats eller i en grav, fortsätter öka stadigt. Sedan början av 2000-talet, då knappt ett tusental personer ansökte om att få sprida askan efter en anhöriga, har antalet ansökningar i dag mer än fördubblats.

Hos Sveriges kyrkogårds- och krematorieförbund (SKKF) har man märkt att fler och fler söker sig bort från den gammeldags gravplatsen och allt oftare väljer minneslund, urngravar eller att låta askan strös i naturen.

Mer rotlösa

Hanteringen av de döda skiljer sig mellan olika länder. Ibland hör man om britter som får sin aska strödd på en fotbollsplan och i vissa länder kan enskilda tillåtas ha askan kvar i hemmet. Här i Sverige är reglerna mer strikta. Aska får bara strös över land på en plats som ligger avsides och i princip inte beträds av människor. Kriterierna för att få strö aska är att det ska ske på en plats som ligger avsides och i förarbetena hänvisade lagstiftarna till fjällområden och de stora skogarna i norr.

Därför blir det lättare att strö aska i sjöar eller i havet. De absolut flesta som söker vill strö aska över vatten och det är även de som i absolut störst utsträckning beviljas.

Egen bedömning

Varje länsstyrelse gör sin egen bedömning av lämpligheten. I vissa län ges nästan inga tillstånd alls att sprida aska över land, även om är många ringer och frågar.

Jan Olov Andersson på SKKF tror att fler kommer att söka sig bort från de traditionella kyrkogårdarna när det blir dags att läggas till den sista vilan.

TT