Pernheims hopplösa medaljjakt

Att tävla som blind är svårt som det är. Att tvingas tävla mot seende låter som omöjligt uppdrag. Ändå drömmer Nicolina Pernheim om Paralympics-medalj i judo. - Det är absolut inte rättvist, säger hon inför Rio-spelen. Judon är en unik Paralympics-sport.(TT)

Publicerad 8 september 2016

Judon är en unik Paralympics-sport. För Sveriges enda deltagare, Nicolina Pernheim i 63-kilosklassen, är det ingen positiv säregenhet.

Det är den enda idrotten där alla synskadade, oavsett grad av nedsättning, tävlar mot varandra utan ögonbindel. Och Pernheim är den enda B1:an, helt blinda, som kvalat in.

””

Stor skillnad

Skillnaden i syn mellan de tre klasserna - B1, B2 och B3 - är stor. B1:or ser ingenting, B2:or ser på nära håll och kan ofta läsa till exempel sms, medan B3:or kan läsa den översta raden på en syntavla. B3:or anses ha upp till 10-procent i funktionell syn.

””

Att alla klasser tävlar ihop är en sak. Men fusket med klassificering är det som gör Pernheim rejält förbannad.

Värre än dopning

””

Hennes tränare, pappa Martin Pernheim, är lika frustrerad.

””

Han säger att en stor skillnad från när judon kom med på Paralympics 1988, är att majoriteten var helt blinda då. Nu är det bara ett fåtal.

Kallas B7:or

Han är övertygad om att det fuskas med klassificeringarna. Han och andra landslagscoacher brukar kalla de fuskande idrottarna för "B7:or".

””

Nicolina Pernheim gör sitt tredje Paralympics och hoppas ta revansch från Peking 2008, då hon förlorade bronsmatchen. Hennes första motståndare är sydkoreanskan Jin Song-Lee (B2). Vid seger väntar semifinal. Vid förlust blir det återkval.