Öppet och ovisst i Luxemburg

Kristsociala folkpartiet (CSV) har dominerat det lilla storfurstendömets politik i en smärre evighet. Att premiärminister Jean-Claude Juncker petades från makten 2013 - efter 18 år på sin post - var därför rena skrällen, även om Juncker då var hårt ansatt av en skandal kring landets säkerhetstjänst.

Sedan dess har Juncker flyttat till Bryssel och rollen som EU-kommissionens ordförande. Premiärminister har i stället varit huvudstaden Luxemburgs populäre ex-borgmästare Xavier Bettel, som lett en Gambia-koalition - döpt efter de tre deltagande partiernas färger: Bettels liberala DP (med svart som partifärg) samt socialdemokratiska LSAP och miljöpartiet Gréng.

Koalition väntar

Bettel är fortsatt populär men får ändå svårt att behålla makten. I stället är det CSV:s nya affischnamn, förre infrastrukturministern Claude Wiseler, som tippas bli ny regeringschef efter söndagens val.

58-årige Wiselers parti väntas bli klart störst, men inte få egen majoritet. Däremot räcker det att i princip välja ett av de nuvarande regeringspartierna som partner för att få ihop en koalition.

Språk och rösträtt

Valkampanjen har handlat mycket om språk och migration - även om migranterna i Luxemburgs fall främst handlar om välavlönade banktjänstemän från Tyskland, Frankrike och Storbritannien. Så gott som samtliga partier har tryckt hårt på det luxemburgska språkets ställning, som traditionellt annars legat i skymundan bakom den mer allmänt använda tyskan och franskan.

Bettel har försökt öppna upp för att ge de utländska medborgarna nationell rösträtt, men tvingades vika sig i en folkomröstning 2015. Bara 52 procent av landets invånare är i dag luxemburgska medborgare.

TT