Det man ger får man tusenfalt igen

Ett vanligt besök i en livsmedelsaffär fick mig att tänka mer än en gång.

Jag kommer fram till kassan och framför mig står en äldre man som är ganska så stabbig. Han får fram sin femhundralapp från plånboken och med darriga händer försöker att ge den till kassörskan. Hon formligen sliter åt sig hundralappen.

Den äldre mannen tar fram sitt bonuskort och liksom har det framför sig så att kassörskan ska upptäcka det och hjälpa honom dra kortet. Men se den passningen passar inte, utan hon helt sonika bryr sig inte om det.

Jag hjälper den gamle mannen att dra bonuskortet och med att stoppa ner pengarna i hans plånbok – med en förmaning att det är lite dumt att gå med plånboken så här. Han tackar mig och går vidare ganska så ledsen.

Vi borde nog visa lite mer empati och förståelse i sådana här situationer. Det dröjer inte så länge förrän vi själva i samma situation. Det kostar så lite att visa lite respekt och vänlighet.

Vart har den tagit vägen, den Sörgårdsidyll man växte upp på 40-50-talen?

Man borde nog visa vägen genom skolorna med lektioner i etik, vett och inte minst sunt förnuft. För den ryggsäcken har man sedan med sig hela livet. Den är absolut lika viktig som någon annan egenskap. För kan vi inte visa empati för våra medmänniskor, då tycker jag att vägen har blivit alldeles för vinglig.

Det man ger får man tusenfalt igen.