Förnybart är hållbart

Svar på insändaren Bränsle eller mat? (den 29 december).

Satsningen på förnybara bränslen ska inte äventyra tillgången på mat. Det har Lars Johansson helt rätt i.

Men dessa båda goda ting står inte emot varann, som han påstår i sin kritik av mig och Gröna Bilister. Etanol från svenskt spannmål innebär att en minskad areal jordbruksmark står obrukad, medan den i framtiden alltmer intressanta skogsbaserade etanolen ju inte alls berör livsmedelsproduktionen. Globalt finns 25 procent överkapacitet på socker, med enorma övergivna arealer i, bland andra områden, hela Karibien. Inte heller här finns alltså någon direkt konflikt mellan etanol och mat. För biogas är situationen än mer positiv, eftersom den tillverkas av slam från reningsverk och matrester – här omvandlas ett problem till en resurs!

Johansson påstår också att vissa av dagens etanolfordon avger "större mängder föroreningar än om samma fordon drivs av bensin. TT:s sammanställning visar tvärtom att etanolbilens lokalt hälsopåverkande utsläpp i normalfallet är lägre än bensinbilens. Därtill kommer att alla etanolbilar har motorvärmare som standard, vilket minskar de hälsofarliga kallstarterna. De klimatpåverkande utsläppen minskas med upp till 75 procent när man kör på etanol, jämfört med bensin.

Johansson redovisar ingen källa för sitt påstående, troligen för att det är baserat på hörsägen och rykten.

"Vi kommer i framtiden att kunna göra oss oberoende av olja för framställning av fordonsbränsle och plaster genom att i dag utveckla alternativ", skriver Johansson och däri har han alldeles rätt. Givetvis får den utvecklingen inte hota tillgången till livsmedel eller den lokala luftkvaliteten – och det gör den inte heller.

Mattias Goldmann

Gröna Bilister