Fullföljd rivning bör vara klokast
Ett av EU:s minimikrav för att Danisco skulle få ta del av EU:s omstruktureringsstöd, då sockertillverkningen i Köpingebro upphörde, var att fabriken revs och området återställdes. Regeringen krävde också att Danisco skulle miljösanera och återställa fabriksområdet i fullt byggbart skick.
Vid regementets fall i Ystad övertogs omstruktureringen av ett statligt bolag, Wasakronan. Ska nu ett kommunalt bolag överta fabriksområdet? Ska EU-bidraget betalas tillbaka till del? Är det de kommunala skattemedel som nu ska garantera eventuell miljösanering? Har denna inriktning förankrats politiskt? Hur har de juridiska hindren förändrats?
Jag emotser ett klarläggande från Thomas Lantz hur det politiska mandatet ser ut för agerandet. Eller riskerar vi nu ett framtida, till del oanvänt, kvarstående fabriksskelett i Köpingebro? En redan beslutad och finansierad rivning skulle inte på något sätt omöjliggöra en framtida användning och etablering av det gamla fabriksområdet – så det kan diskuteras i vad kapitalförstöringen, enligt Thomas Lantz (YA/A4 den 4 oktober), består.