Kontinuitet, trygghet och närhet

Kommentarer till insändaren Tanklöst flytta vården från Ystad (den 15 oktober).

Jag lever med en tidsinställd bomb i kroppen. Ingen vet när eller om den någonsin kommer att brisera, men den finns där: Jag har haft bröstcancer.

Frisk vågar jag inte säga att jag är – symptomfri räcker bra. Att nu få höra att bröstcancervården planeras att flyttas från Ystad till Kristianstad kommer som en chock.

Jag håller verkligen med dig, signaturen Bröstcancerpatient!

Bröstcancer har drabbat många kvinnor i min släkt, och för något år sedan kände min då drygt 30-åriga dotter en knöl i bröstet. Hennes distriktsläkare kände den, och jag kunde också konstatera att det var en tydlig knöl.

Vi hänvisades till lasarettet i Kristianstad, men där viftades vår oro bort av undersökande läkare. Det var inte alls något att oroa sig för! Han tyckte inte ens att det kändes någon knöl! Väl hemma ringde jag Ystads lasarett och vi fick snabbt en tid för mammografi och – eftersom det fanns en knöl – efterföljande biopsi. Det var lyckligtvis inte cancer, men det kunde vi inte veta förrän knölen undersökts.

Själv opererades jag för bröstcancer för 16 år sedan, men i våras upptäckte min distriktsläkare något odefinierbart på bröstbenet. Jag skickades till Ystad, och efter åtta dagar(!) hade jag fått ytterligare undersökningar, läkarbesök och besked om att det denna gång inte rörde sig om metastaser.

Jag tycker att det borde framstå som självklart hur viktigt det är med kontinuitet, trygghet och närhet till en bröstmottagning för alla kvinnor.

Vi kvinnor, som bor på Österlen, är värda en vård värd namnet!