Kyrkan i Simrishamn kan ej stå fri från granskning

Ragnar Lönnäng lade för några dagar sedan i en insändare fram en högst konspiratorisk text som bygger på att Kjell Vagnhammar driver en personlig vendetta gentemot kyrkoherden i Simrishamn. Han baserar sitt resonemang på att Vagnhammar är "utsocknes" och att han går omkring med "tummarna innanför hängslena", nöjd över att han lyckats göra livet surt för Simrishamnsborna.

Det är inte utan att man undrar i vilka Simrishamnsbors namn Lönnäng uttalar sig? Jag visste inte att vi utgjorde en enklav vars bedömningar av människor bygger på vilken sida stadsgränsen de råkar vara födda. Är det inte en typ av retorik som brukar begagnas av tveksamma politiska krafter som kyrkan inte vill bli förknippad med? Så vitt jag vet kommer kyrkoherden från Värmland, det finns med andra ord ingenting som borgar för att denne "utböling" inte också är ute efter "oss" utifrån samma märkliga sätt att resonera.

Som skattebetalare, vars pengar finansierar kyrkans och kyrkoherdens verksamhet, känner jag mig personligen tacksam över att det finns förtroendevalda som kräver att kyrkoherden som chef för en privat verksamhet och i enlighet med hans arbetsuppdrag tydligt redovisar sina förehavanden. Det är många såväl in- som utsocknes som inte ser med blida ögon på det faktum att kyrkoherden verkat för att få köpa den med rådande marknadspriser inte helt billiga prästgården till en betydligt nättare summa med kyrkonämndens ordförandes goda minne. Något som hade borgat för en fin vinst den dagen han beslutat sig för att sälja om affären gått i lås. Vad i hans ämbete ger honom en sådan förmån? Tala om att blanda ihop offentligt och privat, för det är väl knappast i egenskap av vilken privatperson som helst som kyrkoherden ens erbjudits att göra en sådan affär?

Jag är som medlem i Svenska kyrkan väldigt bekymrad över de nyheter jag läst i Ystads Allehanda i vinter. En kvarts miljon i skattemedel har bland annat lagts på studieresor som snarare verkar ha varit nöjesresor. Dessutom hörs rykten om mobbning och godtyckliga avskedanden.

Man ska komma ihåg att kyrkan är en organisation med högt förtroendekapital, ett kapital som av månghundraårig tradition förkroppsligas i titlar som "kyrkoherde". Det naggas inte i första taget, därför kan det dessvärre också väldigt lätt utnyttjas och missbrukas av någon med mindre ärliga avsikter. Ett problem man gör klokt i att vara uppmärksam på, det förekommer i alla verksamheter. Kyrkan saknar till skillnad från organisationer med liknande erfarenheter som militären (Tony Stigsson-fallet) och försäkringsbolagen (Skandiaaffären) rutiner för att hantera problematiken. Det är trots allt en organisation vars höga moral tas för given, som på många sätt står bortom granskning. Medborgare höjd över all misstanke överförd på en organisation.

Jag hoppas verkligen rådande situation speglats i debatter i kyrkorådet, och att politikerna lever upp till sina uppdrag som förtroendevalda. Kjell Vagnhammar verkar åtminstone vara en person som sköter sitt uppdrag och inte bara njuter av gratisfikat eller för märkliga resonemang som ekar av tveksamma värdegrunder som inte är förenliga med en modern kyrka.

Anna Persson