Österlens kvinnor berövas tryggheten

Jag drabbades av bröstcancer 1992. Min första reaktion var, att detta kunde inte hända mig! Marken försvann under mina fötter, och jag var säker på att jag skulle dö.

Min andra reaktion var handlingsförlamning. Vad gör jag? Vart vänder jag mig?

Att detta är en mycket vanlig reaktion hos kvinnor, som får ett cancerbesked, vet jag av erfarenhet eftersom mitt arbete under flera år bestod i att ta emot samtal från kvinnor som befann sig i akut kris efter att ha fått beskedet att de drabbats av bröstcancer.

I en artikel i Ystads Allehanda den 16 oktober skriver man under rubriken "Mammografin blir kvar i Ystad" att nu ska man satsa på att "öka kvaliteten i vården", "kvinnorna kan välja var de vill hälsoundersökas och även var de ska fortsätta sin behandling" och att man vill ge "större valfrihet för kvinnorna".

"Kvalitet i vården" – för mig, som har erfarenhet av bröstcancer, är kvalitet att jag kan känna trygghet i att veta, att så fort jag känner mig orolig för att ha drabbats av metastaser, kan jag inom ett par dagar få kontakt med en läkare som känner till min sjukdomshistoria. Kvalitet är alltså att min läkare finns nära, lätt tillgänglig och att jag kan vara säker på att få träffa samma läkare som tidigare.

Att välja var jag kan fortsätta min behandling – efter en nyupptäckt bröstcancer såväl som efter ett återfall – innebär för mig som boende på Österlen, att jag också i fortsättningen ska kunna träffa den läkare jag har förtroende för på Ystads lasarett. Vad innebär annars valfriheten? Att inte längre kunna välja Ystads lasarett är inte valfrihet för mig, och jag vet att detsamma gäller för många andra kvinnor i vår region.

När det gäller screening, har jag själv som Hammenhögbo, blivit kallad till Kristianstad de senaste gångerna, trots att all kontakt vid återbesök, oro etcetera skett till "min" läkare på Ystads lasarett. Vart kommer Österlenkvinnorna att kallas till screening i fortsättningen?

Sammantaget kan jag inte annat än konstatera, att tryggheten tas ifrån oss kvinnor på Österlen, valfriheten som utlovas oss är inte den valfrihet vi önskar oss, och kvaliteten i vården när det gäller bröstcancer försämras radikalt, när vi inte längre får ha kvar vår vård vid Ystads lasarett.