Alakoskis nya projekt handlar om orgasmer

Trots mardrömskildringen av en uppväxt i Ystad som går att läsa i hennes hyllade debutroman Svinalängorna så känner Susanna Alakoski inget obehag av att återvända till sin forna hemstad.

– Absolut inte. Och jag ser det som ett hedersuppdrag att bli inbjuden att tala på Ystads stadsbibliotek.

Strax innan Susanna Alakoski skulle inta talarpodiet medgav hon att hon ännu inte riktigt landat efter att hon fick Augustpriset den 4 december och all uppståndelse som följt.

– Jag var på Nobelfesten i julas. Det var inte som Starshine kan man säga.

Kvällens föreläsning spände över mycket.

Alakoski berättade om sina erfarenheter som flyktingsamordnare för kosovoalbaner och den nedbrytningsprocess som sker när människor tror att de nått paradiset bara för att finna att de landat längst ner i det nya samhällets hierarki.

Hon talade om glädjen hon fann när hon läste skrivarlinjen på Skurups folkhögskola och om den långa klassresan hon mäktat med. Och plötsligt vinkade hon på en man i publiken:

– Där sitter Jörgen Andersson, Sveriges bästa mellanstadielärare! Res på dig Jörgen, det är du värd!

Publiken fick veta att Jörgen Andersson sparat sin elev Susanna Alakoskis uppsatsbok från mellanstadiet och sedan i 30 år använt den i sin undervisning om hur man skriver bra uppsatser.

Detta var den Augustprisade författaren helt ovetande om, ända tills hon fick den av honom i 40-årspresent.

– I dag är den min käraste ägodel. Den visar att jag inte bara hade lust utan även talang och en förmåga att fabulera, sade Susanna Alakoski.

Som ett exempel på det senare så berättade författaren om när hon som liten flicka i Ystad en dag hittade en död torsk som sköljts upp på stranden, och hur hon tog med den hem till sin mamma. Hon sa att en snäll fiskare hade gett henne torsken.

Mamman var klentrogen i början och rädd för att smittas av någon sjuka. Hon frågade flera gånger om dottern verkligen fått fisken och inte bara hittat ett as.

– Ni vet hur det är när man är liten – har man börjat ljuga så är det svårt att dra sig ur. Så, mamma lagade soppa på torsken som jag hittat. Jag åt inget och bara såg framför mig hur alla i familjen dog. Men det gjorde de inte. Fisken var OK.

Historien stöptes om i unga Alakoskis fantasi och i hennes skisskrivningsbok så blev det "Pers första fiskehistoria", en berättelse som hennes familj nog aldrig anade att de spelade en roll i.

Efter flera Ystadsanekdoter och glada infall följde den sedvanliga högläsningen och frågestund. Publiken ville knappt låta henne gå hem. Och de ville veta varför de som Ystadsbor aldrig hört talats om "Svinalängorna".

– Jag vet. Det är väl inte så kul för er att höra, men det är jag som har hittat på Svinalängorna, sa författaren och berättade att hon hört några enskilda tjänstemän på socialförvaltningen i Ystad använda öknamnet när hon jobbade där som socialsekreterare i mitten av 1980-talet.

Innan hon gick av scenen fick hon på en direkt fråga erkänna att hon numera vacklar och därmed kanske kan tänka sig skriva en uppföljare till Svinalängorna.

Och så kan YA som första tidning i dag berätta nyheten att Susanna Alakoski arbetar med ett projekt som förhoppningsvis ska mynna ut i en bok om fejkade orgasmer.

Hon har massutskickat en enkät till såväl yngre som äldre kvinnor där huvudtemat är just simulerade orgasmer.

– Jo, det stämmer, säger hon förvånat.

– Enkäten har varit ute ett tag och jag undrade just när någon skulle våga ställa frågan. Du är den första som frågar om det här. Jag trodde att det var för genant.

Susanna Alakoski understryker att hon vill undersöka fejkade orgasmer ur ett sexualhistoriskt perspektiv och att hennes intresse av fenomenet är seriöst. Och att hon vill ha många, många svar på sin enkät.

Fredrik Sjöstrand

0411-55 78 61

fredrik.sjostrand@allehandasyd.se