Badets stamgäster i full diskussion om nybygge

Redan den blå neonskylten mot Österleden ger en tillräcklig signal – här finns en kulturpärla i sen 1950-talsarkitektur.

Inuti finns ett överflöd av mosaik, lagda bit för bit. Glänsande svarta pelare och vackra träinslag. Gammeldags hytter att låsa om sig i. Och i damernas duschrum ett begynnande 60-talsstuk med dess mörkrosa (!) kakel. Enligt uppgift är kaklet blått i herrarnas.

Att bada herrbastu är - som relativt nyblivne pensionären Bo Wallquist uttrycker det – som att gå på pub utan att dricka öl. Men det går lika snabbt få igång gubbarna med att lösa världsproblemen redan ute vid bassängen, eller i alla fall att få dem att högljutt börja diskutera frågan om nytt badhus eller inte nytt badhus i Ystad.

– Ett nytt badhus är verkligen behövligt. Det är ingen mening med att reparera det gamla, säger Arne Svensson bestämt.

– Nere vid stranden blir perfekt, instämmer Ulf Hermann.

– Arkitekturen är vacker, invänder Bo Wallquist. Han vill ha kvar badet och beklagar att man slarvat med underhållet.

– Här finns inga rutschkanor för barnen, säger Arne Svensson och Bo Wallquist backar lite. För även han inser att ungarna vill ha äventyrsbad och han känner sig kluven. Men sedan kommer Henry Olsson. Han har badat här sedan 1961 och retat sig på trasiga kranar som inte reparerats under de senaste 30 åren.

– Har dom inte haft råd att reparera här under hela denna tid, så har vi inte råd att skuldsätta oss med ett nytt badhus heller, slår han fast. Och så kostnader för en ishall dessutom.

Henry Olsson tror att välståndet nått sin kulmen och oroar sig för hur efterföljande generationer ska klara av att betala allt.

– Riv alltihop då och sälj tomten till bostäder så får kommunen pengar till att bygga nytt, föreslår Ulf Hermann.

Fritidsbadet har i flera år levt i ett vakuum. Hela badet lever på dispens från Räddningstjänsten. Och tillgängligheten för funktionshindrade är obefintlig med trappor överallt.

Det finns fullt utrustade omklädnings- och duschrum för funktionshindrade i källaren. Men det är förbjudet för dem att vistas där, för enda vägen ut är en hiss som naturligtvis inte fungerar om det blir strömavbrott vid en brand.

– Visst finns det besökare som tycker att här är vackert. Men de är få eller så säger de inget.

– Men alla vi anställda vill ha nytt. Vi ser bara det slitna, kalkavlagringarna, rostfläckarna. Vi som går i det dagligen, säger badbevakaren Malin Strömberg, före detta elitsimmerskan som tog guld i junior-EM 1991.

Carina Blomcrantz

0411-55 78 06

carina.blomcrantz@allehandasyd.se