Biljoner skäl att investera i framtiden
F örra året berikade en enda grupp Sverige med 113 593 nya invånare. Den här gruppen kommer att kosta oss skattebetalare miljarder varje år och de kan inte ens prata svenska. De har fri sjukvård, fri skola, gratis boende och uppehälle. I bästa fall tar det 18 år innan de tillför något till vår gemensamma välfärd. Många gånger tar det 20–25 år. Under de senaste 18 åren har 1 934 192 individer från den här gruppen tagit sig in i vårt rike.
Om vi som Sveriges kommuner och landsting räknar med att var och en av de här individerna kostar samhället 3,5 miljoner kronor innan de börjar betala tillbaka innebär det en kostnad på sex biljoner sjuhundranittiosex miljarder sexhundrasjuttiotvå miljoner kronor (6 796 672 000 000). Och vet ni vad? Det är underbart. Tillsammans har vårt samhälle bestämt att vi ska investera i våra barn. För det är det som det här handlar om. Siffrorna visar antalet nyfödda i Sverige.
Det här är kostnader som inte ifrågasätts eftersom vi kan förvänta oss att den här investeringen kommer att betala tillbaka sig. Av tradition väljer vi att inte väga olika gruppers behov av samhällets hjälp mot andra grupper. För det är självklart att vissa tider i livet ligger vi samhället till last, andra gånger betalar vi mer. Barn kostar mycket, äldre kostar mycket, arbetslösa kostar mycket. Tänk er en retorik där politiker talar om ”massfödseln av barn kostar det svenska samhället miljarder, pengar som vi kan lägga på dem som har betalat för sig.”
Men vänta nu. Det här låter bekant. När det gäller invandring pratar vissa på just det här sättet. Det är fokus på kostnaden – för det råder ju inget tvivel om att det innebär kostnader för samhället att ta emot och integrera nya medborgare. Och det är en kostnad som får, bör och ska diskuteras, precis som alla andra kostnader som ska betalas med skattemedel. Men innan jag fullföljer det resonemanget vill jag först och främst säga att alla – oavsett ursprung – har ett människovärde utan avkastningskrav. Vi ska inte dela in befolkningen efter deras lönsamhet. Människovärdet är ovärderligt. Det är inte ens en politisk fråga – det ställer officiellt alla politiska partier som är representerade i riksdagen upp på. Även Sverigedemokraterna säger sig ju vilja hjälpa flyktingar. De vill bara inte lägga de pengarna här i Sverige.
Men man kan se invandringen som en investering i en blivande skattebetalare. Och om det då går betydligt snabbare än de 20 år som det tar för att svenskt barn innan man blir lönsam. Hur ska vi då värdera det? Vården saknar redan i dag 2 000 sjuksköterskor bara i Skåne. Var tredje läkare i Sverige och var fjärde tandläkare är födda i ett annat land. Om det är bättre vård vi vill ha gäller det att investera för framtiden. För allas skull. Om man väljer att se invandringen som ett problem är det alltså inte logiskt att stoppa den. Utmaningen är att satsa ännu mer på integration. Inte mindre.
