Bondens november: Lite pedikyr håller korna i god form

Han och hans anställda har samlat ihop åtta av de 70 korna på naturbetet som har lite för långa klövar, eller riskerar att få det. Klövarna – kons naglar – ska verkas. Det är ungefär som att klippa tånaglarna.

Liksom människans naglar växer klövarna på korna. Går djuren på mjukt underlag, som gräs, slits klövarna mindre.

315, som är nio år och dotterdotter till gårdens äldsta ko tolvåriga 696, går lugnt in i verkstolen – ”salongen” – där fotvården sker. Hon hålls fast i buren av ett mjukt band och gummiplattor runt kroppen så att hon inte ska kunna sparka och skada sig själv eller någon djurskötare. Ena benet lyfts bakåt och den automatiska verkstolen hissas upp i lagom arbetshöjd.

Verkarens verktyg är inte någon lagom stor nagelfil, utan en vinkelslip med frässkiva. Nagelflisorna flyger – pedikyren går snabbt. Efter ett par minuter traskar 315 ut på andra sidan och det är nästas tur. Den kon vill först inte.

– Det är för att hon inte vet vad som ska hända, säger Martin Andersson.

Kopedikyren är en viktig del för att djuren ska må bra. Människor står inte och faller med nagelklippningen, men för korna spelar den stor roll, förklarar Martin.

– Klövhälsan är viktigare än man tror.

En ko med för långa klövar kan få ont och börja halta. Då lägger sig kon gärna ner. Hon kan få liggsår och ont i skinkan, fast problemet egentligen sitter i andra benets klöv. En ko som ligger kan äta för lite.

Rangordningen är stark mellan kor. Den som inte håller sig framme när Martin eller hans anställda kommer med foder under vinterhalvåret kan bli utan mat för att hon inte orkar.

– Ser man en mager ko kan man tro att den är misskött. Starten kan vara en dålig klöv, säger Martin.

Han jämför med en människa: om man ständigt springer i trätofflor blir det hårt och man riskerar att stuka foten. Har man ont i ben och fötter går mycket man gör långsammare.

– Skulle man dessutom behöva slåss med en annan människa om maten blir det svårt.

Martin Andersson vårdar djurens klövar i förebyggande syfte. På hösten är marken blöt och mjuk. Då kan en lite för lång klöv sjunka ner och inte göra ont. När det fryser på vintern blir det snabbt desto värre.

Då är dessutom korna tyngre. I vanliga fall väger de mellan 600 och 700 kilo. På vårvintern kan de med kalv och fostervatten väga omkring 150 kilo till. Det frestar förstås på benen.

Långa klövar, liksom horn, är ärftligt på kor, så båda sakerna försöker han motverka i aveln.

– För tio, tolv år sedan verkade vi klövar på hälften av djuren. Nu är vi nere i tio procent.

November innebär också rensning av bevattningsledningar, verkstadsarbete, betupptagning och höstplöjning. Martin Andersson plöjer fält med lerjord där det ska sättas potatis nästa år.

Ogräs vänds ner, dör och blir näring i jorden. Frosten under vintern gör att jorden får fin struktur till våren. Då behöver den inte bearbetas lika mycket.

När han sitter i traktorn tänker han mycket på bränsleekonomin. Den nya plog han köpte i våras har vändskivor som liknar gafflar i stället för att vara hela. Det minskar friktionen.

På det sparar han fem liter diesel per hektar. Lika mycket sparar han på att köra traktorn på lägre varv. Det går bra så länge vädret är fint och lerjorden inte är så blöt och tung.

Eco-drive är viktigt både för miljön och ekonomin.

– På det sparar jag mellan 30 000 och 50 000 kronor om året. Dieseln är dyr nog ändå, säger han.

Fotnot: Verka betyder i det här sammanhanget att ta bort något överflödigt, det vill säga horn på en hov eller klöv. När det gäller jordegendomar kan verka betyda skaffa bort eller undanröja, som när man pratar om avverkning av skog. Källa: Svenska akademiens ordbok