Annons

Diagnosen förändrade allt

För tre år sedan fick Marianne Arvidsson diagnosen Alzheimers. En demenssjukdom som radikalt förändrat tillvaron för henne och maken Olof Arvidsson.
Ystad • Publicerad 1 mars 2014
Kämpar tillsammans. Marianne Arvidsson fick diagnosen Alzheimers sjukdom för tre år sedan. Nu försöker hon och maken Olof Arvidsson bygga upp en ny vardag. ”Marianne har varit öppen med sin sjukdom från början. Det underlättar”, säger Olof Arvidsson.Foto: Foto: Bass Nilsson
Bilder på köksluckorna hjälper Marianne Arvidsson att veta vad som finns inuti dem.Foto: Foto: Bass Nilsson

– Som anhörig måste man inse att saker som gjorts tidigare på ett speciellt sätt inte funkar i dag. Man måste tänka i nya banor, ha ett lugnare tempo och tålamod. Man får inte bli arg men det blir jag ibland. För mig är det fortfarande gamla Marianne och sedan kommer sjukdomen in och stör, säger Olof Arvidsson.

– Du blir inte arg, säger Marianne Arvidsson och ler.

Annons

Solljuset reflekteras i de stora fönsterpartierna i vardagsrummet. Här i villan i Ystads utkant har de bott i tre år.

Bättre med klarhet

Marianne och Olof Arvidsson sitter bredvid varandra i soffan, dricker kaffe och pratar om hur det är att leva med Alzheimers sjukdom, både som drabbad och som anhörig.

– Man blir ledsen när man får diagnosen men vet framgent vad man ska förhålla sig till. Det är bättre med klarhet än ovisshet, säger Olof Arvidsson.

Marianne Arvidsson tappar ord och har svårt för att prata. Hon är hela tiden med i samtalet och följer uppmärksamt makens ord och gester. Han vänder sig till henne så att även hon är inbegripen i samtalet.

Tre dagar i veckan går Marianne Arvidsson på dagcenter på Hvita Briggen.

– Vi sjunger, bakar lite grann. Ibland pratar vi mycket och får kanske inte gjort allt vi ska, säger hon.

Flyttade

I dag är Marianne Arvidsson 68 år. Paret bodde tidigare i Helsingborg men flyttade till Ystad för tre år sedan i samband med att Marianne Arvidsson fick sin diagnos.

Hon är uppvuxen i Borrby och flytten söderut skulle göra att hon kände sig mer hemma.

Annons

– Hon har varit lärare, en ambitiös rackare. Jag är några år äldre och när jag gick i pension gick även Marianne. Hon var då 60 år. Jag tror att sjukdomen satte fart någon gång då och sedan har den smugit sig in. I efterhand kan jag se signaler som hade samband och önskar att jag varit mer lyhörd. Det är mitt budskap till andra anhöriga, att vara lyhörd och uppsöka läkare så tidigt som möjligt, säger Olof Arvidsson.

De är nöjda med vården som Ystads kommun hittills erbjudit. Förutom dagcentret ordnar kommunen även med avlastning ett visst antal timmar varje månad. På så sätt kan Olof Arvidsson gå iväg på möten och annat.

– Det är en skänk från ovan. Du känner dig trygg när personalen från demensteamet kommer hit, säger han till hustrun.

– Ja, det är roligt, svarar hon.

Ny arbetsordning

Arbetsordningen i hemmet har förändrats sedan Marianne Arvidsson blev sjuk. Tidigare var det hon som bakade, lagade mat och skötte trädgården. Sysslor som maken nu gör.

I köket pryds köksluckorna med bilder på koppar, skålar och fat. Det underlättar för Marianne Arvidsson att veta vad som döljer sig bakom skåpsdörren.

– Marianne hjälper till att torka disken. Vi har diskuterat att ta av luckorna för att hon ska se vad som finns inuti skåpen. Den kryper ju på den här sjukdomen. Man blir hemmablind och tänker inte alltid på vilka förändringar som behövs, säger Olof Arvidsson.

Marianne Arvidsson sjukdom har totalt förändrat parets liv, ett liv som de nu gör sitt bästa för att anpassa sig till.

– Vi är inte aktiva på samma sätt som tidigare, vi kan inte resa. Det är en påtaglig förändring, säger Olof Arvidsson.

Annons

– Det blir ju så, inflikar Marianne Arvidsson.

– Samtidigt lever vi i nuet och gör bästa möjliga av stunden. Det kan vara angenämt ändå. Det går ingen nöd på oss, säger han och tittar ömt på sin fru.

INTERNAL INTERNAL
Carina Viberg
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons