En drottning med elegans och hjärta

Klockan har hunnit bli drygt halv sex på kvällen när jag och drottning Silvia slår oss ner vid ett av matsalsborden på äldreboendet Vigs Ängar.

Hon ler artigt, rättar till sin röda scarves en aning och lägger den hårt knutna handbuketten hon fått av boendets personal åt sidan. Att drottningen valt att göra ett stopp på Vigs Ängar hänger naturligtvis sam- man med hennes mycket stora engagemang för vård av äldre och dementa personer. Ett engagemang som också grundas i att hennes egen mamma led av just demens.

– Hon drabbades av flera små strokes och förlorade även minnet, säger drottningen och fortsätter:

– Resultatet blev att hon fick så många tabletter att hon sov bort halva dagarna. Och hur ska de dementa kunna få kraft och kunna minnas sina liv när de förlorar så mycket tid?

I dag brinner Silvia därför för vårdboenden där de äldre får snabb diagnos, rätt medicinering och möjlighet till ett aktivt liv .

– Det handlar ju om människor som arbetat hela sitt liv. De förtjänar förståelse och gott omhändertagande i slutskedet, säger hon. Intrycket drottning Siliva ger i sin stiliga gröna dräkt är ett både strikt och vänligt sådant.

Hon vet säkert lika väl som jag att tiden är knapp, att andra åtaganden väntar och att den långa kortegen snart måste rulla vidare. Trots det uppvisar drottningen ett imponerande lugn.

Att såväl livvakter som presschef oroligt tittar på sina armbandsur bekommer henne rakt inte.

Drottning Silvia nickar lugnt till mina frågor och tar sig tid att fundera en stund innan hon väl svarar.

Kanske är det först när vi börjar samtala om just äldreboendet Vigs Ängar som hon får svårt att dölja sin entusiasm.

– Jag har läst och hört så mycket om det här stället. Jag ville så gärna komma hit och se det med egna ögon, berättar drottningen. Hon talar både länge och väl om allt hon sett under sin rundvandring i boendets lokaler bara en halvtimme tidigare.

– Det känns inte som en institution alls. Det känns nästan som om man vore hemma. Jag tycker det är en mycket spännande satsning, säger hon.

Att boendet arbetar efter den antroposofiska andan, det vill säga att alla har rätt till frihet och egna beslut, verkar drottningen spe-ciellt begeistrad av.

– Flexibilitet är så viktigt. Ett äldreboende måste ta vara både på individen och integriteten, säger hon.

Hon trycker även flera gånger på vikten av kunnig personal i samspel med väl informerade närståen-de.

– De anhöriga ska man aldrig glömma bort. Hur ska de kunna ge rätt stöd till en dement person om de inte känner till hur sjuk-domen fungerar, undrar hon.

Men hon är noga med att påpeka att en strävan efter så bra behandling som möjligt naturligtvis inte enbart gäller äldre personer.

– Det gäller likaväl för exempelvis barn och ungdomar. Alla förtjänar att bemötas på bästa sätt. Det är något vi måste hjälpas åt att sträva efter.

Ann-Louise Olander