Epok till ända när fabrik flyttar

Flytten till Ystad är ett återkommande samtalsämne här i de ouppvärmda, numera omoderna lokalerna. Ändå är ingenting slutligen bestämt. Klart är att här i Västra hamnen har företaget ingen framtid.
Ystad • Publicerad 28 januari 2012
Foto: 

Jan-Åke Nilsson har sex år kvar till pensionen. Han arbetar vid en av valsarna som böjer de stora järnplåtarna så att de får formen av ett vindkraftstorn. Tidigare jobbade han på varvet i Landskrona. Många här har erfarenhet av skeppsbyggarepoken.

- Det var mer varierat att bygga skepp, tycker Jan-Åke Nilsson.

Men han trivs.

- Det är ett bra jobb. Man sköter sig själv. Och ingen plåt är lik en annan, säger han.

Plåtarna ligger utomhus vid ena gaveln. Numera importeras plåten från Brasilien. All plåt fraktas till Malmö med fartyg.

Jan-Åke Nilsson arbetar i den stora industribyggnaden som kallas för Skepp 2, byggd på 1930-talet.

Hälften av de färdiga vindkraftstornen skeppas iväg. Det produceras ungefär ett torn om dagen.

- Det är därför vi måste ligga i hamnen i Ystad, för att ligga nära en kaj, säger Thomas Abrahamsson, EWP:s vd som guidar oss runt.

Fördelningen mellan transporter till sjö och land ska vara den samma i Ystad, enligt Thomas Abrahamsson.

I Skepp 2 blästras plåtarna rena, skärs så att de får rätt form och valsas sedan. Sedan tar svetsarna vid. Mycket av arbetet är mekaniserat. Robotsvetsarna slår gnistor och syr ihop tornen.

Men allt ska kontrolleras och toleransen är inte stor. Det får bara slå på en millimeter.

Det finns inte mycket industri kvar i den gamla industristaden Malmö.

- All industri försvinner, säger Jan-Åke Nilsson.

Här i den gamla industrihallen är det 20 till 30 meter högt i tak. I luften hänger traverser och andra lyftanordningar. Det är en skrymmande industri. De längsta sektionerna av vindkraftstornen är 28 meter och väger 55 ton. Det ska finnas plats att lyfta, svetsa samman och till slut köra de koniska sektionerna till målningen i en lokal som ligger vägg i vägg med verkstaden.

Varje vindkraftstorn byggs i tre sektioner som tillsammans väger 100 ton.

Det är kallt här.

- I Ystad ska vi bygga lokaler som är isolerade. Men här kan man inte elda, det skulle kosta alldeles för mycket, säger Thomas Abrahamsson.

Man jobbar treskift. Klockan är tre på eftermiddagen och morgonskiftet är på väg hem. Christer Sahlström ska cykla till stationen. Han bor i Skurup och ska passa nästa pågatåg.

- Jag har lite bråttom, säger han.

Förr kunde man se jobbarna från Kockums cykla över klaffbron med sina bagar med smörgåsar på styret. Nu är det studenter och kontorsfolk som dominerar. Christer Sahlström från gamla Kockums är en liten minoritet, och inom några år cyklar han kanske mellan stationen i Ystad och den nya fabriken vid Världens ände,

- Det är epok som går i graven här i Malmö, säger han.

Mats Holm är elektriker och började jobba på Kockums för 18 år sedan. Även hans far Arne har jobbat på varvet. Familjen har sina rötter i Brantevik och dit har Mats Holms föräldrar flyttat tillbaka.

- Nu säger min mor Siw att jag kommer närmare hemmet när vi flyttar till Ystad, säger Mats Holm.

I industrihallen som Mats Holm arbetar i ligger de färdiga sektionerna. Här ska de inredas med ledningar, stegar och plattformar.

Då har tornen redan varit inne i måleriet. Där blästras de först, sedan grundmålas de och får ett sista lager färg innan de är färdiga för slutmontering.

Utsläppen från måleriet i Ystad ska renas, enligt Thomas Abrahamsson. I Malmö har företaget tillåtelse att släppa ut 35 ton lösningsmedel om året. I Ystad är gränsen 15 ton, enligt företagets planer.

- Utvecklingen går mot att man vill ta bort lösningsmedel, säger Thomas Abrahamsson.

Men så lång har man inte kommit ännu.

En bortglömd byst med varvets grundare FH Kockum står på fabriksområdet, precis bakom det som en gång var Kockums huvudkontor. Det är en talande bild för tidens gång. Thomas Abrahamsson tycker att minnet av entreprenören Kockum borde vårdas bättre. Här finns byggnader som kommer at sparas till eftervärlden, hundraåriga gula och röda tegelbyggnader från en svunnen industriepok.

Intill det gamla huvudkontoret, i ett vackert industriminne med trägolv ligger EWP:s mekaniska verkstad. 80 procent av produktionen här är legotillverkning, och det är inte bestämt om företaget med 30 anställda ska flytta med till Ystad. Kanske är det svårt att hitta en annan användning till lokalerna som Thomas Abrahamsson tycker lämpar sig alldeles utmärkt till just en mekanisk verkstad.

Ann-Louise Olander
Ulf Mårtensson
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.