Han leder kriget mot de invasiva arterna: ”Kan bli jätteproblem”

Erik Rosenblad står i ett bestånd parkslide i Sandskogen och håller de gröna bladen mellan tummen och pekfingret. Den bambuliknande växten ser frodig och trevlig ut, men skenet bedrar.

– Första gången jag såg den tyckte jag att den var ganska fin, men nu när jag är införstådd med vad det innebär att ha den i Sverige har jag inga problem med att bekämpa den, säger Erik Rosenblad.

Onslundabon leder förstudien – som finansieras genom medel från EU:s jordbruksfond för landsbygdsutveckling, via LEADER sydöstra Skåne – och den ska utreda hur Ystad, Tomelilla, Simrishamn och Sjöbo ska samarbeta för att bekämpa och förebygga spridning av de invasiva djur- och växtarterna.

EU har pekat ut 49 arter som tillsammans orsakar skador för tolv miljarder euro varje år och som medlemsländerna är förpliktiga att vidta åtgärder mot. Inom kort kommer en nationell förteckning på ytterligare arter som specifikt utgör problem för Sverige.

Arterna som finns med hotar den biologiska mångfalden och kan skada egendom, infrastruktur, odlingar och människors hälsa, och i samtliga fall handlar det om sådana som inte förekommit naturligt i EU och Sverige, utan som förts in genom mänsklig aktivitet.

– Som parkslide. Den kommer från Japan där den har sina naturliga fiender som håller den i schack, medan den får härja fritt i Sverige, säger Erik Rosenblad, och pekar på beståndet i Sandskogen, som rört sig oroväckande nära och till och med innanför gränserna på arrendetomter.

Du skulle vara orolig om du fick en sådan här art på din tomt?

– Väldigt orolig. Det kan innebära jätteproblem. Rotsystemet på till exempel parkslide sträcker sig så långt som fem meter ner i jorden och rotskott kan komma upp långt från moderplantan. Det är omfattande grävning som ska till för att bli av med den. En liten bit rot räcker för att den ska få fäste igen. I Storbritannien har man sett att den vuxit upp genom golv på hus. Jag skulle tro att den till och med är starkare än maskrosen, som ju ändå kan växa igenom asfalt.

Glyfosat, roundup och andra kemikalier kan vara nödvändiga då man destruerar invasiva arter, men de ska enligt Erik Rosenblad komma långt ner bland alternativen.

– Ett av de mest effektiva sätten att begränsa en del invasiva arter såsom jätteloka är att låta djur beta där de växer. Man får inte upp rotsystem, men växterna försvagas avsevärt.

Förstudien varar mellan höst och vår och ska mynna ut i ett förslag på åtgärder som ska upp på politisk nivå. Erik Rosenblads främsta uppgift är att komma fram till hur kommunerna kan samarbeta sinsemellan och med aktörer som byalag, Naturskyddsföreningen, markägare och länsstyrelse. Förstudien ska också ge förslag på vilka invasiva främmande arter som ska prioriteras. Alla måste hjälpa till och Erik Rosenblad vädjar dessutom till allmänheten.

– Ser man en sån här invasiv art får man gärna rapportera det via Artportalen. Vi kommer dessutom att skapa en facebooksida för att kommunicera med allmänheten.

Vill ni utrota de här invasiva arterna?

– Handlar det om främmande invasiva arter är utrotning det absolut bästa. I många fall är det dock inte realistiskt, då hade hela statsbudgeten gått åt. Det handlar ofta om att begränsa arterna utspridning.