Hittekatterna nu i nytt hem

Det var många som kontaktade oss i går och ville ta hand om de söta källingarna. Inte lika många var intresserade av att ta hand om hela kattfamiljen, men Hans-Erik Palmberg i Tommarp tvekade inte. - Ungarna är ju rent för små att ta från mamman ännu, säger han. Dessutom finns det ju tydligen de som vill ha källingarna när det är dags. Jag har haft katter förr och tycker att det skulle vara roligt att ha det igen. Det är ett sällskap, man behöver inte vara ensam. Hans-Erik Palmberg har fått namn och telefonnummer till dem som ringt oss och velat ha en av de fyra kattungarna. - Det får man hoppas gäller också när det blir dags att sära på mamman och ungarna, säger han. Nu ska de få göra sig hemmastadda här först. De har nog inte haft en så lätt start i livet, de här små. Hans-Erik Palmberg ringde tidigt på morgonen och fick sedan vänta till sena eftermiddagen innan kattfamiljen anlände. Han hade hunnit bädda till dem, ordna kattlåda, köpt kattmat och leksaker. När de små ungarna nyvaket tittade upp blev han rörd och funderade återigen över hur någon kunnat lämna dem åt sitt öde. Kattmamman är så tillgiven och van vid både kattlåda och mat på fat att hon tydligt levt med människor. Nu kunde hon äntligen röra på sig i mer än ett rum. Gick en sväng och inspekterade sitt nya hem innan hon återvände till korgen där ungarna vilade ut efter bilfärden. Därefter sträckte hon ut sig på köksgolvet i hela sin längd. Den gick för övrigt bra, bilfärden alltså. I början jamade de små, stack ut tassarna och försökte pressa ut huvudet också. Mamman tog det dock mycket lugnt och till slut var det tyst i korgen. Tyst är det nu också på redaktionen. Inget spring till mitt rum längre från nyfikna kattvänner. Ingen oro för att någon av de små ska rymma eller mamman hoppa ut från fönstret. Och ingen doft från kattlådan och blöta tidningspapper.