Hon skriver kärleksromaner med lyckligt slut

– Kallar du mig författare? Det är väl ingen som tycker att det här är kultur. När jag var ung kallade vi sådana här böcker för missromaner, det var bara unga fröknar som läste dem, säger Bibbi Kronning och skrattar.

Vi sitter hemma i hennes vardagsrum i en stor lägenhet i centrala Ystad. Bibbi Kronning skojar friskt, bjuder på köpkakor och serverar kaffe ur vackra koppar med blomstermotiv.

Hon är 74 år ung, har nästan rest jorden runt, varit hemmafru, fött två barn, pluggat juridik, statistik och arbetsmarknadsteknik och slutade som fastighetsmäklare med eget företag. Författarkarriären började först när hon gick i pension. Då började hon skriva, som en hobby.

Numera försöker hon att hinna med om en bok om året. Fyra stycken är redan publicerade men flera är att vänta.

– Allt började en dag när jag skulle besöka min mors grav. Helt plötsligt såg jag ett halsband med en stor blå safir framför mig. Jag funderade på var bilden kom ifrån, fantiserade om det och började att skriva.

Resultatet blev den första boken, Två par i leken. En kärlekshistoria som handlar om en ung kvinna, Angelica, och två viktiga män i hennes liv. Självklart har ett blått safirhalsband en central del i handlingen.

Det händer ofta att Bibbi Kronning ser en konkret bild av karaktärer eller scenarier framför sig. Som under arbetet med I skuggan av ett krig:

– Helt plötsligt såg jag en liten allvarlig pojke framför mig, jag förstod att han skulle bli viktig i handlingen men hade svårt att hitta var han hörde hemma. Men, han blev en av huvudkaraktärerna.

Kärlek och vänskap är viktigt i Bibbi Kronnings liv. Det har också blivit återkommande teman i hennes historier.

– I dag verkar det handla så mycket om att utnyttja varandra, det har nästan blivit normalt. Jag skriver om kamratskap och om hur viktigt det är att ställa upp för varandra.

– Vissa människor klagar och säger att ingen bryr sig om dem, men hur många bryr de sig själva om, undrar jag då.

Och omtänksamhet, ömhet och tillit, det är kärlek, menar hon. Det kan ingen läsa nog om – oavsett hur gammal eller ung man är.

– Det är alltid två par i handlingen, ett ungt och ett lite äldre. Det har jag tänkt ut eftersom böckerna ska kunna passa alla. – Men det är ju mest tanter i min ålder som läser dem (skratt).

När Bibbi Kronnings första bok gavs ut hade hon hoppats på en yngre läsekrets. De böcker som finns på marknaden i dag är inte så verklighetstrogna, tycker hon.

– Jag köpte en bok nere på Pressbyrån för att läsa vad det handlar om egentligen. Den var 180 sidor lång och de lämnade inte sängen en enda gång!

– Jag tänker på alla stackars karlar, vad ska de tro? Hur många sådana älskare finns det egentligen?

Men trots att Bibbi Kronning känner sympati för männen är hon obarmhärtig mot dem som inte uppför sig som de ska i hennes böcker.

– När karlarna blir stökiga tar jag bara livet av dem.

Boken Bara ett lån inleds med att hjältinnans make har förfalskat hennes underskrift på ett banklån. Det uppskattade inte Bibbi Kronning:

– Jag tänkte bara, nej, hur kan någon vara så jäklig, honom tar jag bort.

Knappt 20 sidor in i boken dör den förfalskande maken i en hjärtinfarkt. Den nyblivna änkan sörjer inte. Hon åker iväg på en kryssning och inleder en romans med skeppets kapten.

När Bibbi Kronning sitter och skriver vid sin dator springer fingrarna över tangentbordet och fantasin föder historierna utan att hon behöver fundera speciellt mycket. Och ibland händer det att hon fäster sig vid karaktärerna, lite väl mycket.

– Det var en man som jag skulle avpollettera mot slutet av "Oj då – en till". Men han blev bara trevligare och trevligare så det var svårt. När jag skrev på sista kapitlet visste jag fortfarande inte vem som skulle få hjältinnan.

Ystad och Simrishamn är ofta geografiska utgångspunkter i berättelserna. Men kärlekshistorierna tar ofta karaktärerna jorden runt. Gärna till exotiska platser i tjusiga miljöer.

– Det finns ofta ett uns sanning i det som jag skriver och miljöerna är nästan alltid autentiska. Som i Bara ett lån , bord nummer 26 på kryssningsfartyget som jag skriver om där existerar i verkligheten.

Att bjuda läsarna på en flykt för vardagen är viktigt för Bibbi Kronning.

– Jo jag lyxar till det lite grand, men livet är ju så tungt och tufft ibland. Då kan man komma hem och känna sig så deppad och behöva läsa något lätt för att bli uppmuntrad.

Men viktigast av allt är ändå det som inte går att köpa för pengar.

– Det viktigaste är att man försöker tänka positivt.

Malin Perlheden

0411 – 55 78 47

malin.perlheden at allehandasyd.se