Livsnjutarnas mål är att känna glädje
I dag är det akvarellmålning som gäller i källarlokal på Mariagatan.
Ett tiotal kvinnor sitter med block och penslar i högsta hugg och lyssnar när kursledare Margareta Sander pratar om skuggor.
– Det var färgerna som räddade mig, säger Lena Holmquist som varit sjukskriven i sex år.
– När jag mådde som sämst var jag på ett galleri och såg en tavla av Bengt Lindström. Jag fick en sådan energi av den tavlan med de starka färgerna. Sen började jag själv att måla.
Föreningen fungerar som ett nätverk för medlemmarna. Det finns nästan alltid någon på plats att prata med, någon som förstår och kan lyssna. För någon annan hjälp från samhället tycker de inte att de får.
– Det syns ju inte att vi är sjuka, säger Anja. Det är ju inte en arm eller ett ben som är brutet. Många av oss lider av depressioner och det är fortfarande tabubelagt. Anja Larsson är ordförande i föreningen och det var hon som tillsammans med Lena Holmquist drog igång verksamheten. De träffades när de deltog i ett EU-projekt för utbrända kvinnor. Då hade de båda varit sjukskrivna i flera år.
De blev inspirerade till att skapa en mötesplats för långtidssjuka kvinnor. Sedan i julas huserar de i egna lokaler och har ett tjugotal medlemmar. De syr lapptäcken, väver mattor av gamla jeans och har avslappningsyoga. Nu inför påsken har de tillverkat påskpynt av ull från Nya Zeeland.
– Det här är ett sätt för oss att träffa andra i samma situation, säger Anja Larsson. Vi kan stötta och hjälpa varandra.
– Man känner att man växer tillsammans, säger Lena Holmquist. Det är en som en lisa för själen att vara här.
Det är ett sammansvetsat gäng som sitter runt bordet.
– Utan det här hade jag inte varit vad jag är i dag, säger Eva-Marie Ljung.
Hon jobbade tidigare som dagbarnvårdare och har varit sjukskriven i snart fem år.
– Man har inte valt själv att vara sjukskriven, säger hon. Men man känner sig som en belastning för samhället. Här slipper jag skämmas över min situation. Något ekonomiskt stöd får föreningen inte. De är sponsrade av Studiefrämjandet när det gäller kursverksamheten såsom akvarellmålningen, men annars är det egna medel som håller föreningen levande.
– Vi söker olika fonder och nu jagar jag socialchefen, säger Anja Larsson.
På lördag ska de även börja sälja sina egenhändigt tillverkade saker på Stortorget i Ystad.
Det är också ett sätt att nå ut med information att föreningen exisisterar.
– Vi är överlyckliga över alla som kommer hit, säger Anja. Vi får så mycket energi av det här och det är det vi vill ge andra också.
Cecilia Ericson
