GDPR Illustration

Ta del av våra användarvillkor

Med dataskyddsförordningen GDPR (General Data Protection Regulation) har vi uppdaterat våra användarvillkor så att det framgår vilka uppgifter vi samlar in från dig – och vad vi använder dem till. När du besöker våra webbplatser och appar samlar vi in uppgifter från dig för att förbättra din användarupplevelse. Det inkluderar även vilka annonser vi visar för dig.

Mattias Lundvall: Den roligaste julkomedin är en dokumentär

Arkiv: Texten publicerades den 11 november 2015.
Mattias LundvallSkicka e-post
Simrishamn • Publicerad 25 november 2021
Mattias Lundvall
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Härom veckan inleddes marknadsföringen av årets svenska julkomedi "En underbar jävla jul". Det är Helena Bergström som står för regin och att döma av tidigare filmer i genren julkomedi kan vi nog förvänta oss något i likhet med "Tomten är far till alla barnen" och "Ogifta par". Vi kommer att få se familjegräl, en full tomte och möbler som slås sönder.

Många kommer säkert att skratta men själv vill jag slå ett slag för en annan typ av julfilm: en dokumentär i svartvitt från sent 1980-tal, i regi av min egen morfar. För "Julen 1988" är utan tvekan den roligaste julfilm jag har sett.

Min storasyster är knappt ett år gammal och ska fira julafton för första gången. Filmen är inspelad hemma hos mormor och morfar och min moster, morbror samt två kusiner deltar också i firandet.

Dagen till ära har mamma sytt en söt liten klänning med spets till storasyster. Dessvärre fick familjen en tidig julklapp i form av maginfluensa, vilket skulle visa sig strax efter årets visning av Kalle Anka.

Mormor hade ansträngt sig till det yttersta och till och med kokat egen blåbärssoppa. Min ena kusin slängde lyckligt i sig en stor skål, men efter att min storasyster gjort ner sig och hela sin klänning så åkte soppan retur från kusinens magsäck – rakt ut på heltäckningsmattan i tv-rummet.

Julfirarna började sedan kasta upp en efter en och de enda som verkade klara sig hyfsat undan farsoten var morfar och den andra kusinen. Med kameran placerad i ena änden av middagsbordet syns hur de sitter ensamma bland alla tomma stolar. Morfar är upptagen med snaps och sill medan resten av familjen kaskadspyr på olika håll i huset. Oberörd höjer han glaset mot sitt enda sällskap, den lilla kusinen, och skålar sedan med kameran också.

Ungefär samtidigt sitter min farfar i bilen, klädd i skägg och tomtedräkt. Han är på väg till firandet för att dela ut årets klappar, från säcken som enligt mammas instruktioner ska stå redo i garaget. Men väl framme finns det inga spår av säcken och i huset verkar julfirandet redan vara slut. I sin jakt efter tecken på liv letar sig farfar fram till tvättstugan, där min mamma i panik försöker få paketen rena efter att katten fått diarré i julklappssäcken.

Julen 1988 blev långt ifrån vad familjen hade tänkt sig men morfar fortsatte filma ändå. I slutscenen syns mormor stå med disken i köket, med en kåt cockerspaniel springande runt benen som försöker para sig med mosterns löpande schäfertik. Mormor tar ett grepp om diskbänken och skakar på huvudet. Sedan vänder hon sig mot morfar med en hopplöshet i blicken och säger "Nu räcker det, Bengt", innan kameran stängs av.

Välkommen att kommentera

Välkommen att kommentera! Tänk på att hålla dig till ämnet och diskutera i god ton. Visa respekt för andra skribenter och berörda personer i artikeln. Ystadsallehanda och Ifrågasätt förbehåller oss rätten att ta bort kommentarer vi bedömer som olämpliga.