Annons

På andra sidan repet

Fula ord, hot och sura miner. Men också skratt, skämt och tacksamhet. Som dörrvakt får man smaka på det mesta. YA vet. Vi hängde med gänget på Litemer, en helt vanlig kväll på jobbet.
Ystad • Publicerad 31 oktober 2010
Bengt Strutzenblad kontrollerar noga att gästerna har den rätta åldern inne. De som är födda senare är 1985 får snällt vända hemåt igen. "Gästerna vet vad som gäller, men visst, man kan ju alltid chansa".
Bengt Strutzenblad kontrollerar noga att gästerna har den rätta åldern inne. De som är födda senare är 1985 får snällt vända hemåt igen. "Gästerna vet vad som gäller, men visst, man kan ju alltid chansa".Foto: 
Foto: 
Foto: 
Snart stängningsdags. Dags att rulla undan mattan.
Snart stängningsdags. Dags att rulla undan mattan.Foto: 
Skyddsvästen åker på. "Det är en självklarhet att använda den. Den ger lite mer trygghet", tycker Mattias Svensson.
Skyddsvästen åker på. "Det är en självklarhet att använda den. Den ger lite mer trygghet", tycker Mattias Svensson.Foto: 
Foto: 
Hm, plankare där i mörkret? Bengt Strutzenblad kollar läget.
Hm, plankare där i mörkret? Bengt Strutzenblad kollar läget.Foto: 
Runt klockan ett börjar gästerna strömma till ordentligt.
Runt klockan ett börjar gästerna strömma till ordentligt.Foto: 
De speciella handlskarna skyddar mot knivar, så att vakterna lättare ska kunna avväpna en farlig person.
De speciella handlskarna skyddar mot knivar, så att vakterna lättare ska kunna avväpna en farlig person.Foto: 
Foto: 
Några behöver lite extra hjälp ut.
Några behöver lite extra hjälp ut.Foto: 
Foto: 
God mat, levande ljus, prat och skratt. Det gör susen när man jobbat som vakt hela kvällen.
God mat, levande ljus, prat och skratt. Det gör susen när man jobbat som vakt hela kvällen.Foto: 
03.40. När passet är slut plockas nattamaden fram.
03.40. När passet är slut plockas nattamaden fram.Foto: 
03.20. Stängningsdags.
03.20. Stängningsdags.Foto: 
"Är de med på listan eller?" Ägaren Filip Liedberg får rycka ut när Micke Nilsson och Bengt Strutzenblad tråkas av envisa och unga gäster.
"Är de med på listan eller?" Ägaren Filip Liedberg får rycka ut när Micke Nilsson och Bengt Strutzenblad tråkas av envisa och unga gäster.Foto: 
Foto: 
Stellan Sjölin fixar med radion.
Stellan Sjölin fixar med radion.Foto: 
Som vakt gäller det att kunna rycka in lite varstans. Mattias ser till att stolarna från matserveringen körs undan.
Som vakt gäller det att kunna rycka in lite varstans. Mattias ser till att stolarna från matserveringen körs undan.Foto: 
Foto: 
Via en hörsnäcka i örat och en liten mikrofon i jackkragen kan vakterna snabbt kommunicera med varandra.
Via en hörsnäcka i örat och en liten mikrofon i jackkragen kan vakterna snabbt kommunicera med varandra.Foto: 
Foto: 
Foto: 
Bengt Strutzenblad och Mattias Svenson fixar sista detaljerna innan det är dags att dra igång.
Bengt Strutzenblad och Mattias Svenson fixar sista detaljerna innan det är dags att dra igång.Foto: 
Foto: 
Några gånger varje kväll tittar polisen förbi för att kolla läget. Stellan Sjölin meddelar att allt är lugnt än så länge.
Några gånger varje kväll tittar polisen förbi för att kolla läget. Stellan Sjölin meddelar att allt är lugnt än så länge.Foto: 
Foto: 
Foto: 
Foto: 

Klockan är halv elva på kvällen och för vaktgänget på Litemer har arbetspasset precis dragit igång.

– Vi värmer upp med lite kaffe, skämt och skratt. Det behövs, säger Stellan Sjölin. Och så går vi igenom vilka som inte bör släppas in under kvällen.

Annons

Stellan har stenkoll på stammisarna, han är gammal i gamet. Det är Micke Nilsson och Bengt Strutzenblad också. Mattias Svensson däremot är nykomlingen, något han inte sällan får höra för från sina skämtsamma kollegor. Mattias har ju blott tre år innanför västen.

Västen ja, den åker på strax före elva.

– Den här skyddar mot kulor, knivar och slag, berättar Micke och slår sig för bröstet.

Utöver denna har vakterna även radio, ficklampa, batong, säkerhetsvantar och handklovar till sin hjälp. Mycket av det används aldrig. Men de vet att grejorna finns. Och det vet de stökiga gästerna också.

– Det räcker att fälla ut batongen. När de hör ljudet backar de. Men därifrån till att faktiskt använda den, där är vägen lång, säger Stellan.

Klockan slår elva, dags att dra igång. Röda mattan är utrullad, dörrarna öppna och repet uppe. Snart börjar gästerna släntra in. Leggen kollas och vakterna hälsar välkomna.

– Man lär känna otroligt mycket folk. Och många står på vår sida. Ibland när gäster är otrevliga mot oss går andra emellan och ber dem sluta, berättar Stellan.

Upplägget för kvällen är inledningsvis att tre av vakterna har koll på insläppet, medan en checkar inne i lokalen. För det är tydligen i insläppet "det händer".

Plötsligt dyker ett gäng unga killar upp. Glädjen förbyts mot ilska när de nekas inträde.

– Tyvärr grabbar, här är 25-års gräns, konstaterar Bengt och lämnar tillbaka körkortet.

Annons

Men de är inte villiga att ge sig utan kamp. "Kom igen. Våra kompisar är där inne. Sluta nu. Släpp in oss!"

Scenariot utspelar sig ett tjugotal gånger under kvällens lopp. Några ger sig direkt, andra går så långt att de ber ägaren komma ut.

I ena fallet slutar det med att just Philip Liedberg kallas "skallig bögjävel". Men han rycker på axlarna.

– Inget ovanligt.

Kärt barn har många namn och under åren har vakterna kallats både det ena och andra. Könsorden toppar listan, ihop med idiot, dåre och låtsaspolis. Det gäller att kunna bemöta saker med ett leende, och att föra en bra dialog.

– Man måste ha en stubin som är en mil lång, konstaterar Stellan och sneglar mot gatan.

Där kommer en polisbil körande för att kolla läget.

På röda mattan dansar en rödvinsmarinerad gäst salsa för Micke. Och utanförrepet lovar en ung kvinna i linne, kort kjol och gåshud att hon bara glömt sin legitimation hemma, att hon visst är över 25.

På trottoaren står en toppad 40-plussare. Med hästtofs i nacken och solbrillor i pannan bälgar han i sig en öl som vore det hans sista gärning på jorden.

Stellan trycker fingret på radion och uppmanar Bengt en bit bort att ha koll.

Annons

Men mannen sansar sig, pustar ut en stund och får faktiskt komma in.

Vart tog de där ynglingarna vägen som inte släpptes in för ett tag sedan? Försvann de runt hörnet?

Jaha, potentiella plankare. Bengt tänder ficklampan och ger sig iväg. Visst är grabbarna där. De låtsas slå en sjua och piper iväg.

Samtidigt dyker Mattias upp på trappan med en alltför överförfriskad gäst.

– Tack och hej. Nu får du gå hem, säger han med en lätt knuff i ryggen.

Gästen accepterar läget, önskar god kväll och luffar iväg. Liksom många andra, som gett upp nu vid halv tre. De klappar vakterna på axeln, småsnackar och tackar för sig.

Vid halv fyra är lokalen slutligen tom. Då åker personalens nattamad fram. Hög tid att äta och ventilera kvällens händelser.

– Vi tar det som hänt här och nu. Sen släpper vi det. Det ska inte få följa med hem, säger Stellan.

Om de någonsin funderat på att sluta? Om de inte fått nog av berusade gäster, bråk och påhopp?

– Aldrig, svarar Stellan snabbt. Det här jobbet är som ett gift. Man skulle sakna det för mycket.

Vad tycker du om nattlivet i Ystad? Håller du med om vakternas uppfattning? Mejla oss på webbredaktionen@ystadsallehanda.se

Ann-Louise Olander
Så här jobbar Ystads Allehanda med journalistik: uppgifter som publiceras ska vara korrekta och relevanta. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik.
Annons
Annons
Annons
Annons