Annons

Paulina Leuku Shakeri: Paulina Leuku Shakeri: Vi som aldrig blir influencers

Här är en text till alla dem som fikar på köbekagor, dricker saft från koncentrat, köper grönsaker i matbutiken och således innehar noll likes på Instagram.
Paulina Leuku ShakeriSkicka e-post
Krönika • Publicerad 14 juli 2020
Paulina Leuku Shakeri
Detta är en personligt skriven text i Ystads Allehanda. Åsikter som uttrycks är skribentens egna.

Så började de ploppa upp. Konto efter konto på Instagram där gardiner förvandlades till klänningar, en gammal duk blev en kjol, en fleecefilt blev en balklänning och någon fick till och med fram en jacka av en tältduk. Med fickor, dragkedjor och allt. En tältduk. En.jävla.tältduk.

Förutom att sy ska det även odlas. Och har man ingen trädgård eller kolonilott tar man det man haver i form av balkong, alternativt förvandlar ett rum till växthus (för vem behöver egentligen ett vardagsrum). Allt från tomater till lökar, gurkor, örter, kokosnötter, stjärnfrukter och gud vet vad poserar i små fyrkantiga bildrutor som ska ”upp i flödet”. För har man inte lagt ut det, har det aldrig funnits.

Annons

Som att nål och tråd och spade och hacka inte skulle vara nog ska man dessutom använda vartenda liten droppe av det man odlat. Detta oavsett resultat givetvis, eller behov för den sakens skull. Återigen följs spaltmeter med inlägg staplat ovanpå varandra med utlämnade historier om hur vartenda litet hallon minsann blivit till värdefull sylt, och det som blivit över låter man inte gå till spillo utan omvandlar till ljuvlig sommarsaft. Ja till och med jorden kan man återanvända till att skrubba kroppen med i duschen, baka en kaka på eller bygga ett torp med rentav, så länge det blir använt och därefter bekräftat. Man vill inte vara sen på bollen med att värna om miljön (även om miljön knappast mår bättre av ett ton jord i avloppsrören).

Min irritation är måhända obefogad, men lätt att härleda. Jag blir nämligen plågsamt påmind om mina egna tappra försök i skolans praktiska hushålls-ämnen. Jag blev tidigt illa varse om att trots att jag var duktig på att studera, kunde man inte plugga sig till varken fingerfärdighet eller pysslighet om det inte kom med ett genuint intresse (eller medfödd genetik, en lögn jag fortfarande tröstar mig med).

Jag minns hur tålamodet började tryta när broderistygnen släppte i sina fästen, mina stilleben i bildkunskapen liknande en treårings i traumaterapi, och hur glace au fouren i ugnen på hemkunskapen exploderade och sedan flöt ut i hela ugnen för jag missat någon väsentlig del i receptet. ”Du gör rätt men det blir ändå fel” suckade syslöjdsläraren när jag bröt min femte nål och därefter gav mig mitt enda IG. I hemkunskap och bild lyckades jag med nöd och näppe bli godkänd, förmodligen för lärarnas överseende då jag var en ärke-plugghäst i övriga ämnen.

Men helt ute och cyklar är jag inte gällande genetiken. Min far brukade limma ihop små stycken av gamla lakan och därefter rita nos, morrhår och mun på dem med en bläckpenna. ”Varsågoda, här är en gosedjurskatt”, förkunnade han nöjt. Nästa dag fick han bittert knata iväg till leksaksbutiken och köpa gosedjur (till ett hundra procent made in China) till oss, då våra besvikna tårar suddat ut bläcket på ”katten”.

Instagram får numer mitt självförtroende att sjunka till botten varje gång jag besöker appen. Och det är sällan utseendefixering och skönhetsideal som ligger i grund för det, utan påminnelsen om hur långt ifrån jag är att uppnå den nya tidens konservativa retro-ideal jag aldrig trodde skulle komma tillbaka, men som tack vare tristessen i coronas kölvatten kom att blomstra igen. En slags husmor 2.0, med tekniken som hjälpmedel för att inte låta dokumentationen gå förbisedd.

Och här står jag och får äta upp mina (halvfabricerade och mikrade) ord jag tröstade mig själv med som ung då hushålls-ämnena sänkte mitt annars höga snittbetyg. ”Vem behöver kunna omodernt larv i framtiden då teknologin kommer ta över alla hushållsuppgifter ändå?”

2020 har lärt mig två saker. Det första är att pandemier inte är utdöda. Det andra är att trender går i cykler. Och detta oavsett tidsålder, teknologi och toppmoderna tillgångar.

Annons
Annons
Annons
Annons