Säkra och osäkra kort på Konstrundan

Det är ingen nyhet att Gerhard Nordström är en gudabenådad konstnär. Han målar ren glädje med sin känsliga palett. Han förvandlar denna kylslagna vår till högsommar med blommande vallmofält och hissnande landskap där inne i stallet.

En liten bit från Galleri Esteticas provisoriska lokaler, ett stenkast norr om den nyöppnade macken i Löderups strandbad, bor konstnären Barbro Hemer. Hon ställer ut tuschlaveringar, gåtfulla bilder som sympatiskt lämnar över tolkning till betraktaren. Bryggan heter en lavering, med en öde brygga och en badstege som avtecknar sig mot ett lika öde hav. Ett annat verk heter Ladan, samma ödslighet där , med ljuset som sipprar in mellan springorna i brädväggen.

Barbro Hemer berättar att hon haft Gerhard Nordström som lärare när hon gick på Forums målarskola i Malmö i slutet av 1970- och i början av 1980-talet. ”Han var underbar”, säger eleven 40 år senare.

I Gårdlösa på Galleri Ekdala utanför Smedstorp ställer konstnärsparet Lisa och Nisse Backman ut samt Martin Hedenmo. Trion, boende i byn, utgör Konstrundans allra färskaste konstnärsgrupp, Gårdlösagruppen.

Jag har sett Martin Hedenmos tavlor på Hösterlensalongen och gillar hans underfundiga målningar. Nu får jag se en hel serie och dessutom träffa konstnären själv, en mångsysslande man som varit journalist, lobbyist och lärare, bland annat.

Hans målningar i olja och akryl har berättande titlar, som ”Ekorren har en plan” där ekorren samlat alla djuren runt ett bord. Vilken plan det handlar om får vi själva fundera ut. En annan målning heter ”Nyfikenheten övervinner rädslan”. Där ses olika djurarter prata med varandra, en älg snackar med en räv, en kanin byter några ord med en vessla.

Efter en sen lunch med sillamacka och härlig jazz av Ekdala hot four på Medborgarhuset i Smedstorp hälsar jag på hemma hos Elin Kristin Johansson i Sankt Olof, hitlockad av att hon har gjort en utomhusinstallation i trädgården.

Hon är mitt wild card på denna runda, och jag blir inte besviken. Jag går en liten konstrunda i hennes trädgård, tittar på sideninklädda buskar och bandagerad buxbom. Gungor med klockor, allt i kontrast till den vita snön. Överallt finns förbudsskyltar och tillrättavisande plakat. Det handlar om natur och kultur, om människa och djur, om att vår eller naturens tid är utmätt.

Det är ju egentligen samma tema som Gerhard Nordströms konst kretsar runt. Han lär oss att se, och i bästa fall ta vara på. Och liknande tankar föds efter en runda hemma i Elin Kristin Johanssons trädgård. Det är konst och konstrunda när den är som bäst.