Eva Sonesson: Släppa skärmen lika svårt som att hälla ut spriten för en alkis

Nej, korkade spel, väderappar, nyhetssajter, Hemnet och solens upp- och nergång är mer min grej. Men visst, det är kanske också en form av porr.

I lördags tog jag en funderare över min skärmtid. På jobbet är minst en skärm, ofta fler, igång hela arbetsdagen. Räknas två skärmar samtidigt som dubbel tid?

När jag svepte det sista morgonkaffet bestämde jag mig för att göra en seriös skärmtids-detox. Där och då, när jag scrollat alla mina vanliga flöden kände jag mig grymt pepp: ”Vem behöver liksom skärm?”.

Så i en vecka, bortsett min arbetstid, är det strikt ”pärm före skärm” för min del. Kriterierna för skärmtid fastställde jag: telefonsamtal, sms, tablåradio samt tv under kvällstid räknas inte som skärmtid – även om tv-programmet streamas. Att tablåradio skulle värderas som mindre skärmtid än en god ljudbok kan kanske ifrågasättas, men sedan länge har jag en teori att hjärnan stressas mer av att alltid bombarderas av utvalt innehåll än en blandning av sånt jag bryr mig om och annat, typ sjörapporten.

Varje ”koll” i telefonen, även ”bara kolla snabbt”, värderas till minst 5 minuters skärmtid. Naturligtvis är det totalförbud för att ens förvara en skärm i sovrummet och om jag hade haft en klocka som var kopplad till telefonen så hade den åkt in i garderobens djupaste hörn. Ärligt talat, en ”smartklocka” ger 24 timmars skärmtid per dygn! Hur har det kunnat bli en självklarhet bland tillsynes ”vettiga” människor?

Första åtgärden blev att sätta på ljudet på telefonen, en nödvändighet om man inte hela tiden telefonen i handen/fickan/ jämte sig. Sen började jag städa badrummet. Efter två minuter övervägde jag att ta upp telefonen ”lite snabbt” och kolla hur dags det där träningspasset jag bokade i veckan började. Var det förresten på måndag eller tisdag det skulle börja regna? Tankarna sysselsätter mig, men jag tar inte upp mobilen. I badrumsskåpet hittar jag en rund träbit med ett inristat runtecken som jag fått av en spågubbe. Jag minns inte vad runan betydde, men det var något... Jag funderar på att googla, det var kanske viktigt?

Nej, jag googlar inte utan bestämmer mig för att gå till stranden. Hur varmt det är ute? Hur mycket blåser det och i vilken riktning? Hur varmt är det i vattnet? Och då kan jag lyssna på den där ljudboken eller det där sommarpratet... Nej men vänta nu det är ju – enligt reglerna jag själv satt upp – skärmtid.

Det får bli tablåradio i hörlurarna.

Går förbi matbutiken. Lång kö. Men självbetjäningskassorna är skärmtid. När det blir min tur bestämmer jag att betalning med mobilen inte räknas som skärmtid. Men swish är definitivt skärmtid. Jag hoppas att en familjemedlem ska ringa och be om swish så att jag kan säga ”tyvärr, det går inte med hänvisning till Folkhälsomyndighetens riktlinjer”. Men ingen ringer.

Jag bestämmer att jag ska unna mig en halvtimmes skärmtid klockan 15. Eftersom jag har dåligt minne skriver jag en lapp med olika skärm-saker jag ”måste” göra. Min lista betar jag av på knappt tio minuter. Så man kan tro att jag stängde ner när jag var klar... Men nej. Likt en desperat alkoholist som vägrar hälla ut spriten som är kvar bara för att någon råkat fimpa i flaskan fortsätter jag att knappa och scrolla. Till sista droppen.

Helt sjukt är det faktiskt.

Hur det går med min skärmtid? Det vet jag inte. Jag har glömt lappen där jag för protokoll hemma, om jag alls hittar den. Gång på gång tänker jag att jag ju borde haft denna viktiga anteckning i telefonen. Men det går ju inte.

Men en sak är säker: det är löjligt hur ansträngande det är att ”detoxa”.