Vikingamonumentet från Hunnestad visas i ny utställning

Tack vare en avbildning från 1620-talet vet vi att Hunnestadsstenarna en gång var åtta. Tre av dem är utsmyckade med bilder, ytterligare två med runor och de övriga tre var släta stenar. Hittills har fyra av stenarna hittats.

– De restes någon gång på 1000-talet och ska ses som ett monument, som minnesstenar över en stor och mäktig ätt, säger Jenny Rosengren.

Den fjärde stenen hittades så sent som 2020, i samband med att man gjorde en arkeologisk undersökning. Stenen var en del av en bro över Hunnestadsån.

– Det var ingen tvekan om vad man hittat. Arkeologerna förstod direkt att det var en av Hunnestadsstenarna.

Fyndet transporterades till Historiska museet i Lund, där det rengjorts och undersökts. Nu kompletterar den samlingen som bildar en egen utställning i foajén till Historiska museet.

Hunnestadsstenarna berättar om att Åsbjörn och Tumme satt stenen efter Roe och Lekfröd, söner till Gunne Hand, som var en hövding, bosatt i Hunnestad som ligger söder om Skårby.

På en av stenarna finns en man med yxa.

– Han är antagligen en väring, en nordisk krigare som ingick i väringagardet på 900-1100-talen. Väringarna var kända för sin skicklighet i strid och ingick i den bysantiska kejsarens livgarde. Det hovet var känt för alla sina intriger och kanske var det en fördel att då ha skånska krigare. De pratade ju inte språket och hölls därför utanför, säger Jerry Rosengren.

På en annan sten ses en bild som tolkas som Hyrrokkin, en mäktig och fruktad jättekvinna från Jotunheim i nordisk mytologi. Hon rider på en varg och har huggormar till tyglar.

– Bilden signalerar styrka och kraft och förmågan att göra det omöjliga. Här finns också referenser till Ragnarrök, jordens undergång i den fornskandinaviska religionen, berättar Jerry Rosengren.

De äldre upphittade stenarna är målade med linoljefärg i engelsk rött. Men den senaste är omålad.

– Vi målar inte stenarna längre. Den som vill se hur bilden på stenen som hittades i bron ser ut, kan kika på foajéns utsida. Där finns det stora djuret avbildat. Det antas vara ett lejon, avbildat av någon som sannolikt aldrig sett ett lejon.

Lejonet är intressant av flera skäl. Inte minst därför att det är en kristen symbol. Senare blev det även adelns och kungens. Stenen med det stora djuret är inte det enda tecknet på att Hunnestadsstenarna restes under en tid när kristendomen kom till Skåne. Den sista bildstenen, som alltså ännu inte hittats, föreställer en varg eller ett lejon som gapar mot en ansiktsmask.

– Jag som religionsarkeolog tolkar masken som Jesus ansikte och bilden som en brytning mellan det gamla och det nya. På en annan av stenarna finns också ett kors, säger Jerry Rosengren.

Hunnestadsstenarna är den första delen i en större utställning om järnåldern, Uppåkras skattkammare, som ska stå klar på Historiska museet 2026.

I 800 år var det Uppåkra ekonomiskt, politiskt och religiöst centrum. Där har arkeologerna gjort 60 000 fynd. En del av dem går redan nu att se på museet.

– Uppåkra är fantastiskt, men i Skåne har en så rik järnåldershistoria och så många fynd att vi hade kunnat bygga en bra järnåldersutställning även utan Uppåkra, säger Jerry Rosengren.

Utställningen med Hunnestadsstenarna invigs i dag lördag klockan 17.