Ystad bra men Auckland bättre

Det hamrar och bankar innanför dörren när YA:s utsända team möter upp paret Holmqvist på lilla Östergatan 31. Det är Ivo som är i full färd med att förvandla de sista möblerna till paket lika platta som de man möter i IKEAS lagerhyllor.

– På så vis blir de lättare att flytta och skicka, förklarar Ingwor och berättar att det rör sig om mist sagt beresta soffor och bord. Flera av pinalerna har redan varit på Nya Zeeland och vänt några gånger.

Nya Zeeland ja, Auckland närmare bestämt, det är nämligen där som Ivo och Ingwor numera bor.

Och deras kärlek till landet är allt annat än nyfunnen. Det hela började år 1972. Det var då som Ivo och Ingwor lämnade Lunds universitet och åkte tvärs över jordklotet för att undervisa i svenska språket. Två år lång blev första Nya Zeelandsvistelsen, sedan bar det av till Sverige igen. Efter det väntade lärarjobb i Danmark och i Gränna, och så i Nya Zeeland ännu en gång. Sedan tillbaka till Sverige, till hus i Kåseberga och Ystadsliv.

Men så förra våren började Ivo och Ingwor fundera över vad de skulle hitta på härnäst. Och inte minst var de ville bo.

– När föräldragenerationen är borta och barnen flyttat till andra länder, då finns det ju inget som binder en längre, konstaterar Ingwor.

I Nya Zeeland visste de vad som väntade – gamla goda vänner, trevliga och hjälpsamma människor och vackra omgivningar. Att en av deras döttrar slagit sig till ro i just Nya Zeeland avgjorde till slut saken. Så väskorna packades ännu en gång, möblerna skruvades isär och Baskemöllakatten Buster baxades in i sin transportbur.

Med sig hade de dessutom drömmen om ett eget bed & breakfast.

– Vi sa att om vi hittar det perfekta huset så slår vi till, berättar Ingwor.

Och visst hittade de sitt hus. Ett vackert orangefärgat bygge med egen pool och svindlande utsikt, cirka 35 minuter utanför Aucklands innersta kärna.

De kallar det för Scandinavian Light Bed & Breakfast, your home away from home.

– Det fungerar jättebra och det är ett väldigt roligt arbete. Man får ju träffa så många spännande människor, säger Ivo.

Om de trots allt inte saknar Sverige och Ystad? Nja.

– Förr kunde man kanske tråna efter knäckebröd och lingonsylt, men nu har man lärt sig att när något saknas, då finns ju annat att njuta av i stället, säger Ingwor insiktsfullt.

De talar om de skandinaviska föreningarna, där många traditioner hålls vid liv för de inflyttade svenskarnas skull. Och hur alla, oavsett var de kommer ifrån, känner sig hemma där på Nya Zeeland.

– Det är en plats där alla är välkomna. Gatubilden är mycket mångkulturell och här är alla accepterade. Det är härligt, säger Ingwor. Men oavsett hur mycket paret Holmqvist trivs där på andra sidan jordklotet, så bultade deras hjärta en aning extra då för några veckor sedan när de anlände till Ingwors brors lägenhet på lilla Östergatan.

– Vi ställde in väskorna och tog en lång promenad genom stan, förbi gågatan och Bäckahästen, säger Ingwor med en lycklig suck.

För visst är Ystad bra, även om Auckland bättre. Totalt hemma känner de sig på båda håll.

– Som läget är nu är Nya Zeeland vårt riktiga hem. Och skulle vi någon gång ändra oss, då är det utan tvekan Ystad som gäller. Det är antingen eller.

Och så plötsligt har Ingwor lyckats komma på vad hon saknar i Auckland. Det är bara en enda sak.

– Min väninnas klädbytarpartyn här i stan. Åh, om vi bara kunde ha de där festerna på Nya Zeeland i stället. Då skulle livet vara perfekt!