Ystad – en stor brittisk studio
Tyckte du dig se Kenneth Branagh stå och smyga likt stålmannen i en telefonkiosk, strax intill pågatågstationen i Ystad i går morse? Ja, då såg du förmodligen helt rätt.
Och med tanke på det nästan hundratal starka manskap han hade i hälarna, utrustade med mikrofoner, ljusplakat, kameror, sladdar och megafoner, förstod du säkert också vad som var i görningen.
– Vi har precis börjat spela in den tredje och sista filmen i den här omgången. Så nu är vi inne i slutfasen, berättar Daniel Ahlqvist, exekutiv producent för Wallanderfilmerna på produktionsbolaget Yellow Bird.
Inspelningarna av just brittiska Wallander har denna gång pågått i och kring Ystad sedan den 25 juni i år. Det har varit högsta växeln som gällt med noll semester för de inblandade. Filmatiseringen av Mördare utan ansikte och Den femte kvinnan har därmed redan klarats av. Nu handlar det om Mannen som log, eller som den kommer att heta på BBC, The man who smiled.
Och enligt Daniel Ahlqvist har allting hittills gått som smort.
– Planen är att vi ska vara helt färdiga den 2 oktober, och det ser vi ut att kunna klara. Vi har haft tur med vädret, det betyder mycket, berättar han.
Under de följande och sista inspelningsveckorna kommer en stor del av jobbet att göras ute på landsbygden kring Österlen. Några större avspärrningar inne i stan, kring torg och liknande, behöver Ystadsborna alltså inte oroa sig för.
– Man kommer inte märka av oss speciellt mycket, säger Daniel Ahlqvist. Men under fredagen var filmteamet alltså i full gång inne i Ystad. Många var de bilister och fotgängare som spanade lite extra när de passerade Fritidsbadet, eller förlåt, polisstationen.
Vad som skulle spikas var en helt vanlig miljöscen, där utanför polisens högkvarter. Bilar och flanörer skulle passera och ett gäng lagens väktare gå förbi och artigt hälsa mot varandra.
Det här betyder dock inte att scenen är varken enkel eller obetydlig. Mycket ska falla på plats och för den stora truppen av statister gäller det att ha tålamod. Och rätt fart under fötterna.
– Nästa tagning ska jag nog gå lite långsammare, säger Zandra Petersson, för dagen anställd som promenerande kvinna.
Och så är det visst något som fattas. Plötsligt kommer en tjej ur teamet ilande med en stor plastpåse. Den ska Zandra bära på när hon går förbi framför kameran.
– Men vi vill ha tillbaka påsen sen. Däri ligger nämligen våra handdukar, meddelas det.
Jaha, okej. "Reset, reset"! Och så omtagning. Sedan travar statisterna iväg längs gatan på nytt. Några pratar i mobil, vissa rusar, andra kryssar sig genom trafiken. Fast sådär mycket rörelse är det väl ändå aldrig utanför Ystads polisstation? Inte utanför Fritidsbadet heller för den delen. Men så är det ju inte på riktigt, utan alltså på låtsas och på film. Brittisk sådan. Så, ser statisterna brittiska ut? Hm, tveksamt.
För Zandras del är det knälånga jeans och grön kofta som gäller. Skulle ju kunna vara i nästan vilket land som helst. Om det nu inte vore för den där påsen som hon fick i uppdrag att bära på, en från Hans Anders och XL-bygg.
Fast den kommer kanske inte med i bild. Och det kanske inte Zandra heller gör.
– Men det är okej. Det är roligt bara att få vara med och se hur en inspelning går till, tycker hon.
