Ystadslunchen att rekommendera till utsocknes – toppbetyg för Tumült

Engagemanget tyder hur som helst på att det är A) en rätt som många har åsikter om och B) Åsikter man beredd att ta en kula för.

Eftersom Daniel Müllerns restaurang gör anspråk på att vara ett rock'n'rolligt etablissemang så antar vi såklart att det även gäller schnitzeln. Och visst finns det något rebelliskt i att servera den med Café de Paris-smör och utan citron.

Paneringen täcker och har rätt frasighet. Där sitter det oortodoxa kryddsmöret som en smäck. Enligt den Österrikiska turistbyrån är kapris, ansjovis och ärtor ”ett skandinaviskt påhitt” (alltså ungefär som äktsvenska biff med bambu på kinakrog).

Sådana petitesser kan schnitzelmännen i Facebookgrupperna älta. Den här lunchkollaren är skandinav och tycker att det hör till. Förutom ansjovisen då. Den hör inte hemma i den civiliserade världen överhuvudtaget.

Pommes fritesen kommer vid sidan om. Punkigt presenterade med ketchup, majonnäs och (gissar vi) lite rökt paprika pudrad på toppen. Det här är såklart en vattendelare men det är frasigt, varmt och gott.

Serveringen är rask utan att vara påflugen. Det ger en avstressad atmosfär som, antar vi, varit restaurangens avsikt. Man kan äta gott utan att det känns som ”fine dining”.

Lunchsällskapet för dagen väljer den vegetariska couscousen, friterad getost och gremolata. Det är fräscht och så generöst att sällskapet inte orkar äta upp.

Schnitzelmannen tackar och tar emot smulorna. Synd att slänga ju.

Så här långt är lunchen en sådan man utan omsvep skulle kunna rekommendera en utsocknes besökare. Och då skulle jag även passa på att rekommendera de stilfullt kaklade toaletterna där man vill stanna länge för att känna sig som i en Woody Allen-film från en parisisk bistro från 1920-talet. Ja, det är såklart en individuell upplevelse men fint är det.

Den enda smolken i lunchkollens bägare är att sällskapets Cola Zero kostar 45 kronor. Det är lite väl rebelliskt. Men maten och miljön är topp. Vi säger hejdå och auf Wienerschnitzel!