Hamnstadens utformning oroar
I detta skede är det alltså bara själva planen för Hamnstaden som är uppe för samråd – inte arkitekturen. Eller? Stadsarkitekt Ekman ger sig nämligen rakt in i diskussionen kring just arkitekturen. Den "tidstypiska" arkitektur som hon förespråkar borde fått fotboja redan på arkitekthögskolan.
Arkitekturen får gärna sticka ut och bryta av, men därför behöver det väl inte vara fult? Det saknas visioner. Man har kört helt fast i tidsandan.
Albert Svensson, arkitekt och representant för "arkitektupproret" uttryckte det så här: "Det måste till en alternativ arkitekturskola.
Det andra är att det måste fram positiva förebilder. Det måste byggas något större klassiskt projekt någonstans i Sverige". Bravo!
Hamnstadens arkitektur och utformning oroar. Man känner också vanmakt inför samrådsprocessen. Vare sig det gäller arkitekturen eller planprogrammet så kommer det att tyckas både för och emot (stadsbyggnadskontorets förslag), vilket i slutändan gör det enkelt för stadsarkitekten och hennes medarbetare att få igenom (hela) sin vilja.
Det är i praktiken endast detaljer som den enskilde medborgaren kan påverka. Några få sådana brukar man släppa igenom – för syns skull. Så fungerar den process som kallas för "samråd".
Detta till trots tycker jag ändå att man ska göra sin stämma hörd. Demokratin får man aldrig ge upp.
Förutom den bedrövliga arkitekturen ingår det också i planen för Hamnstaden att området ska göras svårtillgängligt för fordonstrafik. Därför planeras det också för två groteska parkeringshus. Gud hjälpe vår stad.
Jag har inget att erinra mot Hamnstaden som sådant – ett område för bostäder inkluderandes servicefaciliteter, men det gäller att vi gör rätt.
Vi får bara inte misslyckas med Hamnstaden. Det måste bli både vackert och användarvänligt. Användarvänligt, tilltalande och tillgängligt – för alla.
Stort ansvar vilar nu på oss medborgare. Tråkigt nog är det så. Speciellt som vi står med bakbundna händer. Heder och fortsatt stöd till "arkitektupproret".
Carl Bengtsson
